Självinsikt kommer till människor i olika skeden av livet. Förhoppningsvis. En del senare än andra. En del tidigare. Många gånger i vardagen hade det underlättat om fler människor hade åtminstone en delvis nådd insikt. Kanske en fundering eller två. Av Susanna Engberg
e-post: info@susannasgardendesign.se

Jag är ung och inte på långa vägar fullt utvecklad i min kompetens, något jag aldrig hoppas sker. Lärande och utvecklande av både personen och den professionella sidan är bland det sexigaste som existerar i mina ögon. Jag älskar en nörd.

Självförverkligande är något annat flitigt diskuterat men målas många gånger upp till något egoistiskt, nästan fult. Något som absolut inte kan passas in i en existerande familj och annars rullande liv. Något att skämmas för nästan undrar man. För egen del har insikterna haglat in de senaste två åren vilket i sin tur ledde till ett naturligt och väldigt starkt behov av självförverkligande. För vem ska annars göra mitt liv till något annat och bättre om inte jag. Stöd av familj, vänner och partner gör det givetvis lättare men kan också ställa till det i hjärnan och inte minst i hjärtat. Det gör ont att lämna människor man älskar, om så bara tillfälligt. Livet är skört och kort. Det är också därför jag faktiskt vågar ta steget ut i världen. Bejakandes av min självinsikt att om jag utvecklas och lever min dröm, så blir jag faktiskt en bättre människa för de jag älskar och alla andra jag stöter på under mina äventyr.

Professionell insikt Den professionella självinsikten hos en del trädgårdsmästare här på Costa del Sol är möjligtvis obefintlig och någon vidare yrkesstolthet är jag också tveksam till. Bristen på kunskap är iallafall påtaglig. Jag vill inte framstå som en divig ”know it all” men en del utemiljöer hade mått bra av några konsultationstimmar, en ny översiktsplan och lite frä- scha växter. Trädgårdsmästarna skulle behöva släppa häcksaxen en stund och fundera på om de klipper för klippandets skull, för att de ska kunna fakturera sina kunder eller för att växten verkligen mår bra av och behöver det. Nästa fråga är naturligtvis, är det verkligen rätt växt på rätt plats ens? Om rabatten planeras om, behövs det en trädgårdsmästare 2 ggr i veckan och bevattningssystem som aktiveras 2 ggr per dag? Är detta kanske ett slöseri på resurser? Tro inte för en sekund att jag är ute efter att göra Spaniens trädgårdsmästare arbetslösa, men är detta verkligen ett optimalt handlingssätt? Går det att göra annorlunda? Självklart! Hur tror ni Spaniens naturliga flora har överlevt alla miljoner år? Ja inte för att de har bevattnats 2 ggr per dag! Är det inte därför vi bleka nordbor flyr söderut, för att det inte regnar och solen skiner större delen av året. Inte heller för att jag vill framstå som en militant miljöaktivist men är det inte dags att bejaka varningstecknen med bland annat sötvattenbrist och översvämningar? Hur kan vi som små individer bidra till en bättre miljö? Det är slut på ursäkter som att det inte spelar någon roll vad jag gör, jag är ju bara EN liten människa. Alla som resonerar på detta sättet behöver Googla jordens befolkningsmängd och kolla på ett naturprogram om myror.
Vad skulle experten göra?
Månadens stora fråga. Trumvirvel, tack.

Annons

Rätt växt på rätt plats.Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen. Plantera rätt växt på rätt plats. Tellus, vår moder jord, är en så fantastiskt komplex plats att jag omöjligt kan beskriva alla beståndsdelar till hur detta hänger samman i din trädgård, men tänk breda penseldrag igen. Vad är det för förutsättningar i marken och ovan ytan samt vad är dina behov. Läs mina tidigare artiklar för repetition eller eventuellt nya insikter. För att knyta ihop säcken och ge er lite existerande situationer som många säkert känner igen, om inte annat kommer att se efter detta alster, ska jag nu presentera vad jag, experten, skulle gjort istället. Får jag be om en trumvirvel igen eller börjar jag bli divig?

Före och efter
Här ser ni en typisk strandrestaurang strax öster om Marbella, bra mat, ett husets röda som får mig att ifrågasätta allt jag druckit i Sverige, fantastisk personal och en utsikt över solnedgången som får en knäsvag. Just denna krog besöker jag kanske lite oftare än vad jag borde men den är verkligen ett trevligt alternativt kontor, på promenadavstånd. Jag minns väldigt tydligt inte bara första gången men även nästkommande besök att jag inte riktigt fattade vart jag skulle gå för att komma in. Entrén var otydlig och jag undrade om jag lyckats hamna på baksidan, känslan av att …här ska jag nog inte vara…. var omisskännelig. Nu tänker många säkert att …men jag driver ju för böfvelen ingen restaurang!… Nej det må så vara men problematiken och lösningen kan appliceras på förvånansvärt många platser, även privata. En plats med ett otydligt syfte, en gång utan spänning och mål eller som nämnt en entré där man undrar om man snart hamnar i trädgårdsskjulet. Jag pratar ofta med mina kunder om en gradient av formalitet i trädgården. De yttre delarna ska vara mer formella för att spegla att här kan gäster vara välkomna medan de ytor som leder till baksidan eller loungen är mer informella. Hit går man helt enkelt inte om man inte är inbjuden eller blivit tillsagd. En entré måste ju vara inbjudande och inte minst tydlig. Hur störigt är det inte när gästerna klampar in i grovingången där du stuvat in allt mög som inte har en ordnad plats i huset eller inte hunnit vika tvätten?

Läget är ren sandjord, fördelen är genomsläppligheten, de växter som trivs här kommer konkurrera ut eventuellt ogräs. Här är det näringsfattigt, något mina växtval trivs i, om vi påför en massa fet kompost bjuder vi helt enkelt in ogräs – håll det magert! Ett uppenbart och begränsande faktum är saltstänk samt hög salinitet i marken, något ganska få växter uthärdar. Dessa frodas i detta läget. Vinden är heller inget problem för dem. Designmässigt är växterna utvalda för att de kompletterar varandra i storlek likväl som färg och struktur. De bidrar med olika kvaliteter året om, precis så som en genomtänkt plantering ska göra. Grundtanken att det ska förstärka entrén, vad tycker ni själva?

Skicka in egna platser
En mycket klok gammal kvinna, min kära Mummi, uttryckte sig som så att ”Jag älskar alla på avstånd”. Min tolkning och numera även ledord i livet är sådär lite lagom barnsligt… ”If you can be anything, always be a unicorn.” Var en magisk varelse som bara gör väl och fiser regnbågar! Det är bara upp till dig. Bejaka dig själv, det ger ringar på vattnet som skvalpar över på andra. Det är både sexigt och omtänksamt. Ett gediget råd från en klok och lastgammal 32-åring.

Skicka in era egna platser där en expert skulle behöva tycka till, vem vet, ni kanske får ett gratis förslag tryckt i något av de framtida numren! Det går givetvis att anlita mig med, hör av er för en offert. Peace.