Först på Solkusten: Fenicierna – handelsresande sjöfolk som grundade Málaga

Historiskt nämns ofta morernas betydelse för Andalusien. Dagligen använder vi namn från den moriska epoken som Andalusiens floder och fästningar som Alhambra eller moskén i Córdoba.

Avtrycken som fenicierna lämnade efter sig talas det mindre om.

🔎✨ La cuarta campaña arqueológica en el Cerro del Villar concluyó tras casi un mes de intenso trabajo. Los resultados son claros: este asentamiento de casi 3.000 años se confirma como uno de los mejor conservados del Mediterráneo occidental y clave en la expansión fenicia. 🏺🌊 pic.twitter.com/kMIKKYt0Ry

— Fundación Málaga (@FundacionMalaga) October 10, 2025

Läsare hörde av sig på eftersommaren och frågade om tälten som var resta öster om Guadalmar, bostadsområdet som ligger strax söder om Málaga flygplats vid Guadalhorceflodens mynning.

Svaret på frågan är att det grävs i Solkustens och Málagas historia.

Det går under namnet Yacimiento fenicio Cerro del Villar.

Fram till den 26 september var det ett intensivt arbete med att söka kunskap om det feniciska Málaga och platsens kronologi till romartiden. Här låg en gång i tiden den ö där fenicierna byggde sitt eget samhälle med namnet Cerro del Villar.

Amforor, ett kvinnohuvud i terrakotta, en stenläggning av mindre stenar, snäckskal som noggrant placerats ut på marken och en keramikugn. Det är några av de hemligheter som har kommit fram i ljuset tack vare arkeologernas arbete och tålamod vid den feniciska platsen Cerro del Villar som kastar nytt ljus över Málagas ursprung.

Utgrävningarna finansieras av den andalusiska regionregeringen och årets utgrävningar var de fjärde sedan projektet startade. Det fortsätter under 2026 med nya utgrävningar.

Arkeologer och volontärer inledde sitt arbete i slutet av augusti för att under några veckors tid fortsätta med det projekt som har pågått en tid. Platsen har anor från 700-talet f Kr.

Här har breda murar, mer än en halv meter breda, grävts fram. Det har varit en byggnad, över 20 meter lång. Lämningarna beskrivs som väl bevarade, nästan tre årtusenden efter att de byggdes.

Varför fenicierna lämnade platsen tror forskarna berodde på naturkatastrofer. Översvämningar men även en brand påverkade det feniciska samhället, något som fjolårets utgrävningar visade.

Katastroferna ledde till att många invånare lämnade Cerro del Villar för att flytta till mer stabila och säkrare områden. Så småningom till det som fick namnet Malaka som i våra dagar är Málaga som ligger österut och som även består av flera kullar. Cerro del Villar användes för keramik och insaltning av fisk.

Bland annat har en keramikverkstad grävts fram utrustad med keramikugnar med många fragment av redskap och behållare från 500-talet f Kr vilket visar att Cerro del Villar fortsatte att användas som arbetsplats trots att befolkningen hade flyttat.

Man kan säga att platsen blev ett industriområde. Fortsatt i våra dagar är mycket av Málagas tillverkning förlagd hit. Något längre norrut ligger nämligen industriområdet Guadalhorce.

Produktionen av keramik och insaltning av fisk fortsatte efter romarnas ankomst fram till slutet av 400-talet under den senare romerska epoken.

Det är Málagas universitet som samordnar forskningen tillsammans med professor och arkeologen José Suárez vid fakulteten för historisk vetenskap. Universiteten i Chicago (USA) och Marburg (Tyskland) medverkar i forskningen. Totalt medverkar cirka 100 volontärer och forskare i projektet.

Även om årets utgrävningar är avslutade är nya planerade till 2026. De gamla feniciska bosättningarna på Solkusten beskrivs som en av de viktigaste i västra Medelhavet.

Kustkommuner

Oavsett om vi besöker Cadiz, Málaga, Almuñécar, Nerja, Salobreña, Fuengirola eller vilken som helst av kustkommunerna så dyker fenicierna upp.

Den som gillar att botanisera bland druvor och viner vet att det var fenicierna som tog vinstocken till Spaniens kuster. Senare kom romarna och byggde vägar varpå vinstockarna följde med till inlandet och vin började produceras.

Det tackar vi för.

Nuvarande Libanon

Längs kustremsan främst där nuvarande Libanon ligger, men även delar av dagens Israel och Syrien fanns det ett antal självständiga städer som hade en gemensam kultur. Sidon ansågs vara den viktigaste staden tills Tyros tog över.

Sidonierna var avkomlingar till den litterära personen Noa genom Ham, Kanaan och Sidon. Det feniciska alfabetet som har stora likheter med det gammalhebreiska blev senare grunden till det grekiska och det latinska alfabetet.

Det som vi framför allt tänker på är feniciernas skicklighet som båtbyggare och sjömän. Det var en stor sjöfartsnation som grundade handelsstationer runt Medelhavet men även passerade Gibraltar sund och grundade Cádiz.

Rom erövrade området där fenicierna bodde år 64 f Kr. Innan dess var Fenicien underlagt Assyrien, Babylon, Persien och Grekland.

Fenicien bestod av höga berg och djupa dalar vilket försvårade kommunikationen. Här fanns bördiga floddalar där man odlade vete vin, oliver, dadlar och fikon. Här växte också cedrar och cypresser som kom till användning när båtar skulle byggas.

Den feniciska expansionen och rikedomen kom från handel. De handlade till lands och till sjöss. Ceder och cypressvirke var ypperligt till fartygsbygge. Man förbättrade båtarna genom att införa spant och köl.

De stora fartygen kunde vara 30 meter långa, 7 meter breda och de kunde ta en last på 100 ton. Resorna är omtalade i Bibeln och historikern Herodotos beskriver en treårig resa runt Afrika.

Feniciska sjömän fanns också ombord på de skepp som kung Salomo sände från Esjon-Geber till Ofir. Regelbundna resor företogs till Tarsis, kungariket i södra Spanien där Andalusien nu ligger och till öarna i Medelhavet.

På 600-talet f Kr seglade feniciska skepp fortfarande till Tarsis (Andalusien) och hämtade silver, järn, tenn och bly.

Man höll kursen på natten med hjälp av polstjärnan som kom att kallas ”den feniciska stjärnan” och man behövde inte lägga till för natten som andra sjöfarare. Deras kunskap gav försprång till andra nationer.

Varor

Fenicierna var i stort sett speditörer, de hämtade varor, och även förslavade människor, i ett land och sålde dem vidare till ett annat land. Från Mesopotamien, nuvarande Irak, förde man ull, lin och vete. Från Egypten kom säd, balsam, honung.

Hästar, mulor och koppar köptes från Anatolien (Turkiet). Säd, vinstockar, oliver från Grekland. Koppar från Cypern. Silver, bly och tenn från Spanien. Slavar, guld, silver och exotiska djur från Afrika.

Vid längre resor som till England togs tenn varför de brittiska öarna kallades tennöarna. Även bärnsten från Baltikum var en handelsvara.

Det förekom också export av feniciska varor som vapen, snidade föremål, utsmyckningar i keramik, sten, elfenben och framför allt genomskinligt glas som blev en åtrådd vara. Egyptier och mesopotamier kunde göra glas, dock genomskinligt.

Ur snäckan Murex brandaris utvann man purpurfärg som var ljusäkta och sällsynt. Färgen var förbehållen samhällets högst uppsatta. I den katolska kyrkan är det exempelvis bara påven och kardinalerna som får ha purpurfärgade mantlar.

Alfabetet

Det feniciska alfabetet kan dateras till cirka 1000 f Kr. Det var till en början ett slags bildskrift som så småningom utvecklades till en ljudskrift. Tecknen ristades först in på sten och fick därför ganska raka former precis som våra runor. När man senare skrev på lera eller papyrus, kunde formerna bli lite rundade.

Man skrev från vänster till höger men ibland kunde raderna växla vänster-höger, höger-vänster som när man plöjer. Man saknade tecken för vokaler. Malaka (Málaga) skrevs M L K A. Grekerna övertog feniciernas alfabet och införde vokaler.

Via grekerna kom tecknen till Rom och därifrån har vi övertagit det. Om man vänder vårt A på sidan med spetsen snett ner till vänster får vi tecknet Alef som betydde oxe eller ko hos fenicierna.

Sagan om Europa och tjuren handlar om den feniciska prinsessan Europa som bortförts till Kreta av guden Zeus, förvandlad till tjur. Europas bror Kadnos letar efter sin syster och för med sig alfabetet till Grekland.

Kolonier

Befolkningen i de feniciska städerna växte stadigt och det blev trångt. Det dyrbara cederträet såldes och man skövlade skogen. Grannfolken hettiterna i norr och egyptierna i söder ställde till oro. Det blev en utväg att slå sig ner på de handelsstationer man upprättat.

Så kom Gadir (Cadiz) till och blev en viktig och strategiskt belägen stad. På Afrikas nordkust där nuvarande Tunisien ligger grundade fenicierna staden Karthago, 814 f Kr, som blev centrum i handelsimperiet.

Tillsammans med feniciska grannhamnar bildades staten Karthago som startade handelskrig mot grekerna och som senare tävlade med romarna om herraväldet kring Medelhavet.

Romarna kallade fenicierna puner och gamla romerska författare har beskrivit de puniska krigen mellan 264 och 146 f Kr. Hannibal var en av dessa krigande puner. Många nuvarande kuststäder kring Medelhavet har sitt ursprung i en fenicisk handelsstation.

Gudar

Var stad hade sitt tempel där gudarna fanns, en maskulin gud, skyddare av staden, hans hustru som garanterade fruktbarhet och deras son som var symbol för naturen. Man offrade och tillbad dessa gudar speciellt inför ett större företag ingick man ett slags förbund med guden. Det fanns också vissa heliga platser i naturen, där man hade offer och tillbedjan.

Baal var en viktig gud vars namn betydde ägare eller herre. Han fanns i tre skepnader. Himlens, ovädrens och fiskets gud. Hans kultdjur var tjuren. Enligt Bibeln var det en avgud.

Melkart var staden Tyrus speciella gud. Astarte eller Ishtar som även kallas för ”himlens fru” var fruktbarhets-, kärleks- och krigsgudinna. Hon var hustru till Baal och avbildades naken med blommor och ormar.  Ashtoret framställs ofta naken och med onormalt stora könsorgan.

Adonis var gud för växtligheten och också symbol för höst och vår, död och uppvaknande. Adonis dyrkades i hela Fenicien.

Källor: Sergi Vich Saez, historiker. Artikel i magasinet Historia y Vida, Internetartiklar, Uppslagsböcker, Britt-Marie och Lennart Ekmans artikel i Svenska Magasinet april 2006.

Vélez-Málagas feniciska historia uppmärksammas

Det beskrivs som Axarquías dolda pärla. För mer än 2.500 år sedan nådde fenicierna från våra dagars Libanon kusten vid det som nu är Vélez-Málaga. Nära klippan vid Almayate låg flodmynningen och här slog sig fenicierna ner.

Duktiga på navigation, bygga fartyg och kända för att bedriva handel och anlägga handelsstationer runt Medelhavet. Fenicierna står för en imponerande historia.

Vélez Málaga arrangerade nyligen en konferens för att uppmärksamma 60-årsdagen av när det tyska arkeologiska institutet gjorde de första utgrävningarna av Toscanos, ett tidigare feniciskt samhälle.

Fenicierna grundade städer som Cádiz (Gadir) och Málaga (Malaka) plus ett dussintal arkeologiska platser som upptäcktes 1964 i samband med utgrävningar organiserade av tyska arkeologiska institutet IAAM i Madrid (Instituto Arqueológico Alemán de Madrid) under ledning av professor Schubart.

Sextio år senare förblir flera av dessa viktiga arkeologiska lämningar i stort sett bortglömda.

– Vi säger tack och lov för att de flesta fortsatt ligger under mark för annars skulle de bli offer för plundring, säger historikern Pilar Pezzi och president vid Sociedad de Amigos de la Cultura (SAC).

– Vi talar om några av de viktigaste och bäst bevarade feniciska lämningarna, säger José Ramos från Cádiz universitet och som var med vid utgrävningarna som ung student.

Problemet med flera av de feniciska lämningarna som hittats och som är k-märkta BIC (Bien de Interés Cultural) är att de är i privata händer.

Kulturföreningen SAC driver på att samtliga utgrävningar ska administreras av förvaltningar som kommun och region.

SAC organiserar guidade visningar av Toscanos som grundades 740 till 730 före Kristus. Som mest hade det feniciska samhället två tusen invånare.

Toscanos övergavs år 550 före Kristus då invånarna flyttade till andra sidan floden río Vélez och grundade Cerro del Mar och handelscentrum som Maenobe och Maenoba.

Nyligen har det monterats upp nya skyltar vid platserna som informerar om den historiska miljön.

Främsta feniciska begravningsplatsen finns vid Algarrobo

Du som besöker Solkusten har utmärkta möjligheter att besöka historiska platser för att göra en tillbakablick. Länderna runt Medelhavet är den gamla världen.

För cirka 2 800 år sedan kom fenicierna från våra dagars Libanon och grundade Malaka det som i våra dagar är Málaga.

Fenicierna hade med sig vinstocken och bytte till sig koppar och silver bland annat. Valencia och Málaga var bland de första platserna i Spanien där det började odlas vin. Senare kom romarna och byggde vägar och tog med sig vinstocken in i landet. Det började då att produceras vin i inlandet.

Den främsta feniciska begravningsplatsen i västra Medelhavet är Trayamar som ligger bara 700 meter från stranden i Algarrobo Costa öster om Málaga. Det är gratis inträde även om den ligger på en privat mark utmed vägen som går mellan Algarrobo Costa och A-7:an.

Begravningsplatsen upptäcktes för nära sex decennier sedan. Den är öppen från 9 till 13 mellan måndag och lördag. Allt du behöver göra är att ringa numret precis vid entrén till familjegården som är en plantskola så kommer de och öppnar.

Undersökningar visar att den fungerade som en begravningsplats mellan åren 700- till 900-talet före Kristus. I våra dagar beskrivs begravningsplatsen som en viktig referens vid studier av fenicisk kolonisering och utvecklingen fram till romartiden.

I Algarrobo har utgrävningar avslöjat två tidigare feniciska samhällen vid namn Morro de Mezquitilla och Chorreras. Morro de Mezquitilla  beskrivs som en av de äldsta feniciska enklaverna på den iberiska halvön.