Rätten i en Comunidad att få information om medlemmar som inte betalar sina avgifter och brott mot dataskyddslagen.
Medlemmars rätt till information om vilka som inte betalar sina avgifter väcker en komplex juridisk fråga: hur man ska förena rätten till information, som är en del av en korrekt förvaltning av gemensam egendom, med den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter.
Av ANA RODRIGUEZ CLEMENTE, GONVEL & KAMPH, spanska advokater och skatterådgivare, info@gonvelkamph.net · www.gonvelkamph.net +34 951 518 573
Under försommaren kom ett omdiskuterat rättsfall, som aktualiserade frågan om en samfällighetsförening, Comunidad de Propietarios, får publicera namnen på de medlemmar som inte betalt sina avgifter på föreningens anslagstavla.
Lagen om samfällighetsföreningar (Ley de Propiedad Horizontal, LPH) ger medlemmarna ett legitimt intresse att känna till föreningens ekonomiska ställning, vilket stärker transparensen som en viktig faktor för god förvaltning av föreningen. Denna transparens begränsas dock av reglerna om dataskydd, vars bestämmelser kräver att behandling av personuppgifter sker i enlighet med principerna om laglighet, minimering och sekretess, bland annat i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2016/679, s.k. dataskyddsförordningen (GDPR). I detta hänseende kan det berättigade intresset ge rätt till åtkomst av uppgifter, förutsatt att den berörda personens rättigheter och friheter inte har företräde (artikel 6.1.f i GDPR).
En av de mest kontroversiella aspekterna är publiceringen av listor över de som inte betalt på anslagstavlan som föreningarna ofta har uppsatta i sin entré. Som allmän regel gäller att personuppgifter inte får publiceras där, eftersom det är en plats som vanligtvis är tillgänglig inte bara för andra medlemmar utan också för andra personer som har tillträde till byggnaden, såvida inte den berörda personen har gett sitt uttryckliga samtycke.
För att meddelanden ska kunna publiceras på ett legitimt sätt på föreningens anslagstavla måste vissa omständigheter föreligga som hindrar kommunikation via de kanaler som normalt föreskrivs i LPH, t.ex. när medlemmen inte bor i fastigheten och det är omöjligt att delge meddelandet. Om dessa omständigheter inte föreligger kan denna praxis utgöra en överträdelse av GDPR som betraktas som mycket allvarlig.
I detta sammanhang bör man komma ihåg att medlemmar som inte bor i fastigheten är skyldiga att informera föreningen om en adress i Spanien för mottagande av meddelanden från föreningen (LPH art.9.h.1).
Om medlemmen inte uppfyller denna skyldighet, ska den lägenhet eller lokal som tillhör denne i föreningen anses vara giltig adress för meddelanden eller underrättelser och om det inte heller är möjligt att skicka meddelandet dit, ska det anses ha mottagits genom att det anslås på föreningens anslagstavla (LPH art.9.h.2). I dessa specifika fall är det därför legitimt att meddelandet till den medlemmen som inte kan lokaliseras publiceras på anslagstavlan utan att dennes uttryckliga samtycke krävs, men med angivande av skälen för publiceringen och under en period av max tre kalenderdagar. Syftet är inte att sprida informationen offentligt, utan att uppfylla den lagliga skyldigheten att underrätta personen om dennes skuld.
Ansvarig för föreningens förvaltning måste därför noggrant överväga dessa frågor. Endast en proportionerlig och motiverad behandling av uppgifterna gör det möjligt att uppfylla målet med en bra förvaltning, utan att bryta mot andra lagar.
