Äventyret i sydspansk fjällvärld

Fram till 1990-talet kunde man köra bil över det mäktiga bergsmassivet Sierra Nevada. Nu är det nationalpark som lockar mängder av fjällfolk och vandrare.

Svenska Magasinet tar sikte på iberiska halvöns högsta topp Mulhacén, 3.486 meter över havet. Häng med på en tur i de sydspanska fjällen.

Den 8 augusti 2008 tog jag mig upp till Mulhacén för första gången. Samma datum 2025 var det dags igen.

Utgångspunkten är La Alpujarra. Här ligger små vackra byar som ett pärlband längs Sierra Nevadas sydsluttning. Lanjarón med sina hälsobad och vattenkällor. Här tappas ett av landets vanligaste vatten som säljs i butiker och vid serveringsställen.

Här finns byar och kommuner som Órgiva, Soportújar, Pampaneira, Bubión, Capileira och Trevélez, landets högst belägna by och känt för att torka skinka utomhus.

”Porten till Sierra Nevada”

Den lilla mysiga byn Capileira är utgångspunkten. Den kallar sig för Puerta de Sierra Nevada, porten till Sierra Nevada. Här finns ett antal hotell och vandrarhem, hostal. Här möts fjällfolk och vandrare från hela världen.

På matställena serveras hjort (ciervo), öring (trucha) och vildsvin (jabalí) och annat gott. Lokala rätter som patatas a lo pobre, plato alpujarreño och sopa alpujarreño lockar besökare att prova.

Eller esolla alpujarreño, en efterrätt där basen är en pizzabotten med olivolja, kanel och socker. Lite väl söt för min egen del. Men utmärkt om du vill ha snabba kolhydrater.

På Restaurante La Pizzeria, på det lilla torget plaza Panteon Viejo träffar jag Román från Tjeckien. Hit återvänder jag flera gånger. Bra varierad mat och fräscha sallader. Men det som fångar min uppmärksamhet är alla hockeytröjor som hänger över ingången till köket.

Det visar sig att Román som står i köket och fixar käk har spelat ishockey i Tjeckien och samlat på sig ett antal signerade tröjor från tjeckiska landslaget som hänger i restaurangen.

Transporter

Jag övernattar alltid på Hotel Poqueira II som ligger mitt emot kommunhuset.

Strax intill ligger Servicio de Interpretacion Altas Cumbres och företaget SIAC-SUR (+34 671 564 406, e-post: siacsur@gmail.com) som är servicecentret som organiserar transporter in till nationalparken. Bussarna går 08.15, 10.30, 15.00 och 17.00 till Alto del Chorrillo på cirka 2 650 meters höjd varifrån bussarna återvänder klockan 09.15, 12.15, 16 och 18. Priset för tur och retur är 15,60 euro.

Här finns även kartor och annan information om de sex vandringslederna i närområdet. De mäter från 1,9 kilometer till 18,59 kilometer. De är lätta eller medelsvåra.

Vid servicecentret finns även en källa med friskt gott vatten. Här samlas vandrare från morgon till förmiddag för att fylla på sina flaskor i väntan på den lilla bussen med 22 platser.

Pampaneira

Efter lunchen dag 1, som bestod av öring, väntar en första vandring. En ”uppvärmning” inför morgondagens vandring upp till Mulhacén.

Längs den behagliga gula leden, PR-A 70, som går utför från Capileira till Pampaneira via Bubión (ca 5 km) möter jag två par från Norge.

Bente Solbu, Marit Moldjord, Christian Moldjord och Eirik Roos har tagit flyget från Trondheim. Det är inte strand och hotell i Marbella eller Fuengirola som lockar.

I stället har de tagit sig till Capileira för att vandra i La Alpujarra som är sydsidan av Sierra Nevada.

– Det är fantastiskt här. Vi njuter varje dag av naturen och allt det vackra.

Det är grönt och vackert. En skön behaglig temperatur. Vi passerar små bäckar och vattenfall. Jordbruksmark och längs vandringen inmundigar jag stora solmogna björnbär.

På det lilla torget Plaza de la Libertad i Pampaneira sitter turister, besökare och vandrare från olika länder. Det är unga par, barnfamiljer och äldre. Amerikanska, italienska, franska och norska blandas med olika spanska dialekter.

Här finns trevliga butiker som säljer egenproducerade mattor. Lokala matprodukter och inte minst den lilla chokladfabriken Abuela lli chocolates lockar turister och besökare, så även mig.

I stället för att vandra tillbaka till Capileira tar jag lokalbussen (1,43 euro) från Pampaneira klockan 18.45. Det kommer ju en ny dag i morgon med vandringen upp till Mulhacén.

Dag 2

Även om det serveras frukost på mitt logi väljer jag en kort promenad längs calle del Dr. Castilla till Cafe Delicias. Härlig tostada med tomat och avokado, färskpressad apelsinjuice och café cortado.

När jag vandrade upp till Mulhacén 2008 hade jag parkerat bilen vid informationsplatsen Hoya del Portillo på 2.150 meters höjd. Om du väljer att gå härifrån är det 14 km vandring upp till toppen med en höjdskillnad på 1.336 meter.

Vid Hoya del Portillo inleds vandringen genom tallskog innan du når över skogsgränsen. Sedan väntar högfjällsområden där träd saknas helt. Därefter väntar mindre vägar med skyltar som visar mot Poqueira genom lågväxt alpin och subalpin vegetation.

Refugio Poqueiras stuga (2.550 m) var målet under första dagen 2008. Den var stängd för renoveringen 2025.

Men jag minns natten vid Refugio Poqueiras 2008. Då blev jag sittande utanför stugan efter kvällsmålet tillsammans med alla andra besökare och studerade en imponerande stjärnhimmel som blev till den bästa underhållningen.

På 2.550 meters höjd och utan lampor öppnar sig ett himlafenomen. Det var vindstilla den natten, nästan fullständigt tyst i denna vilda vackra vildmark förutom porlandet från en fjällbäck ett stycke ifrån stugan.

Jag förundrades den gången över att det kan vara så tyst även i Spanien som räknas till ett av världens bullrigaste länder.

Med buss

Den här gången hade jag beställt buss klockan 10.30 av företaget SIAC-SUR från Capileira till Alto del Chorrillo på cirka 2 650 meters höjd. Det var ett bra beslut. Den asfalterade vägen från Capileira övergår snart till en dammig grusväg.

Det är cirka 22 grader varmt när vi lämnar Capileira. På toppen av Mulhacén är det cirka 12-14 grader klockan 14.

Du kan bestiga Mulhacén från flera håll, söderifrån är enklast. Det finns en upptrampad stig tydligt utmärkt men det gäller att vara vaksam och sätta ned fötterna på rätt ställe. Bra skor eller vandrarkängor och god balans så undviker du plötsliga fall och uppskrapade ben och armar.

Mulhacén

Luften är syrefattigare och det känns. Samtidigt är det ett skönt test på ens syreupptagningsförmåga.

Det tar knappt tre timmar att komma upp till toppen från där minibussen stannar hade någon sagt. Vi är 22 personer som kliver av vid Alto del Chorrillo på cirka 2 650 meters höjd. Själv når jag toppen på en och en halv timme tillsammans med ett par från Baskien.

Sydspanska fjällvärlden är storartad. Dvärgörn, tornfalk och gåsgam cirklar i luften, den ovanliga snöfinken som häckar i alperna och på de högsta bergstopparna i södra Europa dyker upp och jag ser mängder av fjärilar.

Under augusti är det mesta överblommat. Från snösmältningen fram till juni är Sierra Nevada ett paradis för den som vill forska i växtriket.

Det sägs att Sierra Nevada är hem till över 160 endemiska arter. Detta inkluderar ett stort antal växter och djur som inte finns någon annanstans i världen.

Landskapet tycks vara kargt och ogästvänligt men plötsligt efter en krök i den kuperade terrängen ser vi fjällbäckar och vattenfall. Och här blommar det.

Övernatta

Vi möter löpare med västar utrustade med vattenflaskor på väg ner. Tidigare har jag mött vandrare utrustade med vinterkläder och sovsäckar som övernattat på toppen. Med hjälp av stenar har ett antal vindskydd byggts.

Uppe på toppen (3.486 meter) blåser det ständigt. Ibland mindre, ibland mer.

Just för dagen är det lite lugnare. När jag klättrar upp på högsta klippan och ställer mig vid den gjutna stolpen över iberiska halvöns högsta punkt eller Spaniens tak känns det som att vinden vill ta tag i mig och slunga mig utför det väldiga stupet mot norr.

Men det är nog mer en känsla man får av att vara på denna höjd och se bråddjupa stup, inbillar jag mig. Jag lyfter upp stenen som är placerad vid stolpen med inskriptionen ”Mulhacén 3 486 metros” och låter mig bli fotograferad.

Vid en lättare lunch på toppen blir en bergsget stående två meter framför mig. Jag bjuder på morötter. Geten blir glad och vi blir bästa kompisar…

Ett tjugotal vandrare har tagit sig upp. En familj från Alhaurín de la Torre har med hunden i koppel. En jakthund som är van att gå i terräng, hunden stortrivs.

Alla pratar med alla och utbyter tips, erfarenheter och upplevelser. Det är en underbar stämning. Vi är en familj med samma intresse och mål i livet.

Att med lite ansträngning uppleva iberiska halvöns omväxlande natur.

Fler bergsgetter blir synliga och utan minsta antydan till svindel hoppar de från sten till sten vid tvärbranta stup. Vad gör de här uppe, undrar jag. Inget att äta, men kanske njuter de av svalkan och utsikten och smakar på snön som ligger i bergsskrevorna. Och får något gott av besökarna, som saftiga morötter…

Efter en stund påbörjas nedstigningen som känns mer än klättringen upp. Det är lättare att gå uppför än nedför. På väg upp är det sätesmuskulaturen som får sig en omgång. På väg ned framsida lår.

”Casa de Sueco”

Hemtrevliga Hotel Poqueira II  (958 763 902) har trädgård och pool. Ett dubbelrum kostar 60 euro natten (36 euro var priset 2008).

Stället ägs av tvillingarna Paco och Pepe Perez.

– En av våra bästa vänner var svensk. Tyvärr lever han inte längre, han gick bort i början av 1980-talet, säger Paco som sedan berättar historien om konstnären Erik Munther från Dala-Järna.

– Han kom till Capileira på 1950-talet och köpte en finca. Han var omtyckt av befolkningen.

Som liten grabb levererade Paco dagstidningen till Erik Munther som var god vän till pappan. Varje gång när Paco närmade sig svenskens hus pojkdrömde han att det fina huset en dag skulle bli hans. Så blev det också. Numera äger Paco ”Casa de Suerto” men mera känt som ”Casa de Sueco” bland befolkningen i Capileira.

Capileira med 14 vattenkällor och porlande akustik är värt ett besök. Befolkningen livnär sig på bergsturism samt frukt– och grönsaksodlingar, i huvudsak potatis och körsbär.

Fotnot. Mulhacén är iberiska halvöns högsta berg men däremot inte Spaniens högsta berg. Det är vulkanen Teide som ligger på Teneriffa och som mäter 3.718 meter. Svenska Magasinets Ola Josefsson har varit där tidigare men inte bestigit toppen. Vädret var för dåligt den gången.

I ryggsäcken

Två stora flaskor vatten, totalt 3 liter

Ombyte, långa tajts och tröja.

Extra mobilbatteri

Energibars

Bananer

Morötter (tänk på getterna)

Första hälpen-kit