Som läkare träffar man naturligtvis patienter med sjukdomssymtom och dessa kan delas in i två kategorier: Akuta fall som har haft sjukdomssymtom i upp till tre månader och kroniska sjukdomsfall som har pågått i mer än tre månader. Ett av de vanligaste symtomen vid både akut och kronisk sjukdom är smärta. Akut smärta kan bero på hjärtinfarkt, njursten, olyckor med frakturer osv.
Kronisk smärta efter tre månader har varit svårare att analysera och hitta orsaken till. Forskningen om kronisk smärta kom igång ganska sent i förhållande till andra sjukdomar.
Den som startade ämnet Smärtmedicin anses vara John Bonica, född på Sicilien 1917. Han kom med familjen till USA och New York-trakten 1927. Fadern Antonino Bonica avled 1932 när John var bara 15 år gammal. John fick då hjälpa till att försörja familjen, han putsade skor samt sålde tidningar, frukt och grönsaker.
För att ha råd att studera började han fribrotta, först som amatör, därefter från 19 års ålder som professionell fribrottare på tivolin under namnet Johnny ”Bull” Walker eller Masked Marvel. 1941 vann han en världsmästar-titel i lätt tungvikt. Skador under fribrottar-karriären gav honom själv kroniska smärtor, vilket gjorde honom intresserad av fenomenet. Han avled 1994 och 2004 fick han postumt fribrottningspriset ”the Professional Wrestling Hall of Fame New York State Award”.
John Bonica blev färdig narkosläkare 1944 och tog anställning vid ett militärsjukhus i staten Washington. Där behandlade han krigsveteraner och bestämde sig för att viga sitt liv åt fenomenet smärta. Han övergick till ett civilt sjukhus i staten Washington 1947, och 1953 gav han ut den första läroboken i ämnet: The Management of Pain.
1961 startade han den första multidimensionella smärtkliniken (med personal med olika yrkesbakgrund) i Seattle.
Efter att hans hustru var nära att avlida under en riskfylld förlossning blev han förespråkare för smärtfria förlossningar vilket praktiseras i hela världen efter honom.
1974 startade han en internationell organisation för smärtintresserad vårdpersonal, IASP, där undertecknad har varit medlem sedan 1983 och träffat John Bonica många gånger.
Svårigheten med fenomenet smärta är att det är en personlig, subjektiv upplevelse som inte går att mäta. IASP har 20 sektioner, en för varje vårdyrkesgrupp som berörs av smärtproblem. Forskningen går på djupet i varje sektion men det är numera tyvärr alltför få som har överblick över hela forskningsfältet. För att förstå fenomenet Kronisk smärta måste man lägga ett pussel med data.
Så långt man förstår idag beror kroniska smärtor på en nervskada som heter Efaps, vilket bara ambitiösa, viljestarka, noggranna, nitiska, plikttrogna och uthålliga personer kan få. Dessa egenskaper är ärftliga, ett tidigt tecken på att barn har de egenskaperna kallas i dagligt tal ”växtvärk”, när barn leker så länge att syret tar slut och det blir en smärtsam hårdhet i benens muskler. Man anger att var femte person, 20% av befolkningen i hela världen har kroniska smärtor som är så svåra att det inte går att leva ett normalt liv.
Efapser är skador på nervfibrernas isolering som heter myelin, vilket uppkommer när en nerv ligger under trycket från en hård och syrefattig muskel.
Behandlingen syftar till att göra muskler mjuka igen så att myelinet kan komma tillbaka, en läkningsprocess som tar bara cirka två veckor. Därefter är de första patienterna friska. Resterande patienter får olika andra behandlingar, som till exempel ska stoppa inflammationer i nerver, något som gör att beröring av huden räcker för att utlösa smärtor.
Nervskadan efaps verkar även vara orsak till många andra sjukdomar eller störningar, till exempel kronisk hicka, vissa typer av tinnitus, magtarmstörningar som kallas IBS (Irritabel bowel syndrome) osv. De skadade nerverna utsöndrar ett ämne, CGRP, som ger kroniska inflammationer vid till exempel ledgångsreumatism och andra autoimmuna sjukdomar.
Vi står på tröskeln till en ny och spännande era inom medicinen när vi kan börja bota och förebygga sjukdomar på ett tidigare helt okänt sätt.
Tomas Ekström leg.läkare
Specialist i internmedicin, geriatrik och smärtlindring
