En ny skolreform på 81 sidor, den åttonde sedan demokratin infördes i Spanien, bygger mer på ideologi än samförstånd och dialog med lärare och föräldrar. Reformen berör över åtta miljoner elever och godkändes i november och väntas träda i kraft i början på 2021. Av Ola Josefsson
På Twitter: @JosefssonOla

Den godkändes utan konsensus och avslöjade en splittring (politisk) som skulle ha uppfattats som en skam i lektionssalen om det hade rört sig om undervisning i något speciellt ämne.

Syftet med den nya skolreformen Lomloe, eller Ley Calaá efter utbildningsministern, är att minska andelen elever som tvingas gå om. Det gör man genom att minska kraven. Kastilianskan som huvudspråk tas bort och offentliga skolor ska främjas framför privata initiativ.

Samtliga skolreformer i Spanien sedan demokratin infördes har präglats av bristen på samförstånd, mer på ideologiska fördomar eller den som styrt försökt indoktrinera sina egna ideologier.
Det som man framför allt slåss av är att kraven minskar när ”alla ska med”. Segregation och socioekonomiska ojämlikheter pekas ut som de stora problemen i landets utbildningsväsende.

Hur är verkligheten? I provinsen Málaga finns det under nuvarande läsår 346.410 elever. 261.082 av dessa går på offentliga skolor. 64.539 vid ”concertados”, statsunderstödda privatskolor och 20.789 vid privata centrum. Totalt i provinsen Málaga och på Costa del Sol finns det 1.209 skolor.

Trots att de subventionerade privatskolorna är få går nästan en av fem elever i dessa. Dessa ”concertados” uppskattas av föräldrar som ett bra alternativ för barnen.

Tidigare har eleverna delats upp i olika grupper beroende på skolresultat. Nu ska det anpassas så att alla elever får samma förutsättningar trots att elever är olika och har kommit olika långt. Föredömliga prestationer, belönad ansträngning vattnas ur. Elever kan i fortsättningen erhålla en högstadieexamen trots att de inte når upp till tidigare minimikunskap.

Beslutet att ta bort det kastilianska språket som huvudspråk eller adjektivet ”vehicular” i utbildningen riskerar att bidra till slapphet i de autonoma regionerna. Kastilianskan som är ett av de största språken i världen ger elever fantastiska möjligheter.

I stället påverkar separatister utbildningsväsendet i Spanien. Att kastilianskan dras tillbaka som huvudspråk beror på påtryckningar från de katalanska separatisterna. Och separationsviruset sprider sig i Katalonien, Baskien, Valenciaregionen, Galicien och andra.

Enligt den spanska konstitutionen och artikel 3 så är kastilianskan det officiella språket i Spanien. Alla invånare har plikt att lära sig det och rätten i att använda det. Men så tycks inte vara fallet när regeringen förminskar kastilianska som huvudspråk och jämställs med katalanska, baskiska och galiciska.

Det föds för lite barn i Spanien. Det gör att den demografiska nedgången riskerar att påverka inte minst offentliga skolor. Den nya skolreformen prioriterar offentliga skolor.
Den tidigare skollagen tillät att antalet elevplatser berodde på efterfrågan och föräldrarnas val. Nu uteblir kommunikationen med föräldrar och det blir myndigheterna som reglerar intagningen av elever och till vilken skola. Kritikerna menar att det är att gå emot föräldrars frihet att välja skola.

Nu är begreppet ”social efterfrågan” borttaget jämfört med förra skollagen, artikel 109.2. Förändringen innebär att de subventionerade privatskolorna inte får ta in fler elever även om det efterfrågas av föräldrar. Det beskrivs som ”ett dolt försök att gå emot föräldrarnas valfrihet till skola för sina barn”.

Många, men lång ifrån alla, av ”colegios concertados”, som är privatskolor med statsunderstöd är religiösa. Politikiska ideologier påverkar som försvårar föräldrarnas rättigheter att välja den utbildning de önskar för sina barn.
Samtidigt riskerar motivationen att avta när exempelvis betyget i religion inte räknas in vid antagningar till universitet. Det blir obligatoriskt för skolorna att erbjuda undervisning i den katolska läran, men frivilligt för eleverna att delta.

Om den nya skolreformen kommer att minska utbildningsklyftan beroende på familjens socioekonomiska situation återstår att se. Nu införs en ideologisk kontroll. Kommunikationen uteblir med familjer. Staten går in, tar befäl, bromsar och hindra utvecklingen av samordnad utbildning. Staten reglerar antagningen av elever i stället för att föräldrarnas önskemål är avgörande.

Genom att sänka kraven så sänker Spanien också tröskeln i att klara skolgången utan att behöva gå om en årskurs. De styrande har inte lyssnat på lärarna som har gjort sin röst hörd på gator och torg och utanför kongressen.
Ansträngning vattnas ur. Elever kan betrakta sin vistelse i klassrummet som en enkel formalitet, en förlängning av stunderna hemma i soffan.

Kongressledamoten Tomás Guitarte hos Teruel Existe sammanfattade den nya skolreformen:
”Vi var entusiastiska i början. Den här gången trodde vi att det skulle bli möjligt. Men vi befinner oss i samma ideologiska polariserade miljö som tidigare. Det är partiernas agendor som styr, språk som skiljer oss snarare än förenar oss. Och så fortsätter det till nästa skolreform som visar samma förakt för utbildning”.