Gester är en av de äldsta formerna för kommunikation människor emellan och används över hela världen. Redan som små använder vi gester för att meddela oss hemma, i skolan, ute på gatan, ja överallt.
Av Elvira Herrador Quero (översättning Mona Lidman Valdemarsson)
I samtal med andra människor kan bara 7 procent av påverkan tillskrivas själva orden. Tonfall, röstläge och pauser står för 38 procent av påverkan och 55 procent av den icke talade kommunikationen som hållning, gester och avstånd.
Gesterna spelar en mycket viktig roll i den muntliga kommunikationen mellan deltagarna i ett samtal. Med gester kan man komplettera, förtydliga eller modifiera det sagda.
Fr. v. När vi tycker att något är bra eller välsmakande, sätter vi ihop fingertopparna på ena handen och för dem mot munnen, där särar vi åter fingrarna och tar sedan ner handen. Ursprunget till denna kyss på fingertopparna kommer troligen från de gamla grekerna och romarna, som när de gick in i eller ut från templen, sände en en kyss mot gudabilder och altare. T. h. När något är MUCHO (mycket) viftar man löst med handen upp och ner. Denna gest åtföljes vanligen av en pust sägandes: buf!
Om vi tillhör dem som ofta är i kontakt med främlingar eller som reser mycket, märker vi snart att gesterna skiftar från ett land till ett annat. Det som i några länder anses vara en artighet, kan i andra länder uppfattas som oartigt eller ha en helt annan betydelse.
Hur ska vi kunna skilja mellan vad som är rätt eller fel?
För att undvika missförstånd bör vi iaktaga och ta till oss vad som pågår runt omkring oss. Vi ska inte vara rädda för att fråga.
För att uttrycka att något inte är gratis och att man måste betala, slår man med den ena handen knuten på den andra handens handflata två eller tre gånger.
Avsikten med den här artikeln är att ge skandinaver, som besöker Spanien eller bor här, den nödvändiga informationen så att de med framgång kan delta i sociala och kulturella begivenheter under sin vistelse i Spanien.
Jag börjar med att kommentera några svårförstådda vanor, som kan härröras till gester.
Hälsningar
Ideligen, när vi presenteras för en utlänning, vet vi inte hur vi ska hälsa. ”Ska jag hälsa som i hans/hennes land, eller som i mitt?”
Den vanligaste hälsningen över större delen av världen är en handtryckning. Denna hälsning används också i Spanien, när man träffar någon som man inte känner så väl. En handtryckning kan synas enkel men kan göras på många olika sätt.
Fr. v. När vi vill att en person ska sluta prata, öppnar och stänger vi pekfingret och långfingret liknande rörelserna på en sax. Man kan också knäppa med fingrarna mot den som man vill tysta. T. h. För att visa gränsen för hur mycket vi vill ha, till exempel håret klippt eller hur mycket vi vill ha i glaset, kan vi sträcka fram pekfingret och långfingret.
Spanjorskor som känner varandra, kysser och/eller omfamnar varandra när de hälsar. Denna hälsning utväxlas också mellan kvinna och välbekant man. En ung svenska, studerande, som kom till Spanien för att bo i en spansk familj några månader, berättade för mig om sitt första möte med familjen:
”När jag kom in i deras hem var hela familjen där och väntade på mig, till och med mormodern. Alla kom fram för att omfamna mig. Jag visste inte vad jag skulle göra och ingen hade talat om för mig att man ska luta huvudet åt sidan innan man omfamnar.”
Handskakning eller även kindpussar? Vad gäller?
Ett problem för utlänningar är: Hur många gånger ska man kyssas och på vilket sätt? Svaret är att man ska göra en kyss i luften vid verje kind och man brukar börja med att böja sitt huvud till vänster och sedan till höger. Det handlar alltså inte om att ge en smällkyss på varje kind. Riktiga kyssar på kinderna ger man bara barn och nära anhöriga.
I Spanien, Italien och andra latinländer är det vanligt att män kysser och omfamnar varandra om de är släkt eller nära vänner.
Det personliga utrymmet
Den spanska kulturen grundar sig på kontakt mellan människor och det fysiska avståndet mellan personer i samtal är inte stort. Utlänningar som besöker oss brukar undra över varför spanjorerna håller sig så nära varandra för att prata.
Fr. v. Gesten för att uttrycka ”Nu går vi” gör man genom att med den ena handen slå mot undersidan på den andra handen en eller två gånger. T. h. För att ge eftertryck åt vad vi just har sagt, kan vi forma ett kors med tummen och pekfingret, ge det en kyss och samtidigt kanske säga ”POR ÉSTAS” (för detta). Nu för tiden används denna gest av få personer.
Många av mina svenska vänner finner det en smula pressande med denna fysiska närhet för att prata och hälsa. Den nordiska kulturen innebär i grunden liten fysisk kontakt. Om en skandinav under konversation med en spanjor håller det fysiska avstånd som skandinaven är van vid, kan det ge intryck av högfärd och otillgänglighet. Ett enkelt samtal hållet på ett för stort avstånd kan ge upphov till konflikt eller felaktig uppfattning.
Många av mina svenska elever har uppmärksammat att det är ovanligt i Spanien att någon ber om ursäkt, om man stöter till eller krockar med en annan person ute i samhället. Helt normalt anser väl spamjoren. Fler exempel på spanjorernas kontaktbehov kan man se i ett väntrum, där de gärna sätter sig nära varandra, eller på samma sätt på badstranden, där de söker sig till där andra människor slagit sig ned. Dessa skillnader i behovet av personligt utrymme och behovet av kontakt gör att de två kulturerna bör ha kunskap om varandra för att undvika kulturkrockar.
Ta inte av skorna
I Skandinavien har man ofta vanan att ta av sig skorna innanför ytterdörren, när man kommer in i ett privat hem. Själv tappade jag hakan, när jg första gången kom in i ett svenskt hem och såg högen av skor som låg i entrén. I Spanien har man inte denna vana. Det är dåligt sätt och bristande uppfostran att ta av sig skorna i någon annans hem.
Typiska spanska gester
Genom att observera människorna i landet där vi är, kan vi lära oss mycket. Språklärare bör i sin undervisning också ta upp de icke verbala delarna i kommunikationen människor emellan, annars blir undervisningen ofullständig.
Kunskap om vad gesterna betyder, gör att många missförstånd kan undvikas.
Det finns en gest, som är universiell. Människor i hela världen använder den och den kan hjälpa till att lösa många konflikter. Vad talar jag om?
Leendet, naturligtvis.
Använd det, men med försiktighet, så att inte missförstånd uppstår.
Fotnot. Artikeln publicerades första gången i Svenska Magasinet i maj 2005. Den är uppdaterad med nya bilder hösten 2024.
Fr. v. För att visa att man tycker att någon är lite dum, har man en ganska internationell gest. Man håller ena pekfingret mot tinningen och skruvar några gånger. T. v. När man vill varna någon, sätter man ett pekfinger under ena ögat.
