Jag har köpt en lägenhet i Spanien. Smaka på den meningen. För ett halvår sedan hade jag aldrig ens trott att jag skulle uttala de orden. Inte ens för tre månader sedan faktiskt. Av Eija Salminen, Journalist, textförfattare och fotograf
E-post: eijacostablanca@gmail.com

Jag som knappt besökt det spanska fastlandet, inte har några spanska favoriträtter och inte ens kan språket.

Visst har tanken funnits där i många år, att det skulle vara skönt med ett ställe i solen att kunna åka till när kylan och mörkret faller över de svenska skogarna. Det är sådant man säger när man får skotta snö och skrapa vindrutan, och d
de viktigaste plaggen man äger är raggsockor och vantar. Det är en dröm som ligger där och pockar på uppmärksamhet hela vintern.

Att det skulle bli så alldeles i verkligheten, det var mer än jag vågat hoppas.
Men en liten annons som en före detta arbetskamrat som flyttat till Spanien delade på facebook fick mig att reagera. Jag hade inte brytt mig om de andra annonserna hon delat, men just denna sa något alldeles speciellt till mig.

Det tog några veckor, kanske en månad, innan jag fick tillträde till min nya, lilla, tillflyktsort i solen. Som jag hann längta innan jag fick nycklarna i min hand, pärmen med mäklarens alla goda råd och med det också alla papper på spanska.

Vilken tur att det finns juridiska ombud som fixar allt som behöver fixas. Annars hade jag aldrig vågat hoppa på det här tåget. Likväl som jag inte hade vågat om jag inte litat på mäklaren. Så nervös som jag var innan jag bestämde mig har jag sällan varit.

Nu är jag i alla fall en av alla dessa som, enligt en svensk kvällstidning alldeles nyligen, följer trenden. Trenden att köpa lägenhet i Spanien. Det ska visst vara tusentals svenskar som beräknas flytta till Spanien bara i år.

Men jag vet faktiskt inte om det är en trend som är mer aktuell just nu än tidigare. Eller om det egentligen varit en trend i många år, redan långt innan jag ens tänkte tanken. Kanske har det bara blivit enklare, så att fler tar steget.

För vi är många. Vi! Smaka på den också. Nu är jag en av oss, och vilken känsla att ha en tillhörighet i en helt ny grupp människor, som inte heller bara är svenskar och skandinaver.

När väl resan till Costa Blanca och den nya lägenheten skulle göras ville min syster följa med, nyfiken som hon var på vad jag hade hittat. Absolut, det var bara roligt med sällskap.

De första dagarna på plats gick åt att ordna med pappersarbete, luncha med mäklaren, gå till banken och se till att allt som behövs är klart så att jag kan börja njuta av min nya tillvaro.

Jag upptäckte också att det som kallas flyttstädning i Spanien inte är samma som flyttstädning hemma i Sverige. Så en dag fick utnyttjas till att skrubba, städa och tvätta, och inhandla nödvändiga saker, som torkställning och toaborste, och mysiga saker som nya kuddfodral och överkast till sängen. Det är sådant som med enkla medel ger lite mer känsla av att det är mitt eget.

Den här trenden, ja. Den är internationell. Där jag bor, där är det inte bara svenskar. Andra dagen i lägenheten fick jag dra fram skolfranskan ur bakfickan när jag träffade nya grannarna, och engelskan som lyckligtvis flyter lite lättare, när jag träffade andra grannar. Och så har jag insett att det vore bra att kunna några spanska ord.