Efter att Italien och Malta sagt nej till att ta emot 630 flyktingar på fartyget Aquarius och Spaniens regeringschef Pedro Sánchez sagt ja tog migrationsströmmen fart. Politiker efter politiker både på riksplan, kommunalt som regionalt i Spanien välkomnade migranter från Afrika. För några dagar verkade det som att det inte fanns några spärrar. Antalet papperslösa från havet till Spanien enbart under juni månad var över 4.000.
Det kan jämföras med perioden januari till maj då 8.162 migranter tog sig till Spanien med hjälp av 356 båtar. Under samma period ifjol var det 4.206 personer och 196 båtar. Det visar siffror från Inrikesdepartementet. En klar ökning i år alltså som växte ytterligare under juni efter Pedro Sánchez besked.

Efter Italien och Grekland är Spanien det land som tar emot flest migranter på illegal väg över havet. Enligt (OIM Organización Internacional para las Migraciones) är det även den farligaste sjövägen. Alboránhavet mellan Nordafrika och Spanien, Gibraltarsundet med sina starka strömmar och i regel hårda vindar. Under årets sex första månader hade lika många avlidit till sjöss som under hela fjolåret.
Spaniens utvecklingsminister José Luis Ábalos höjde tonen i en intervju i radiokanalen SER ”att Spanien inte kan bli EU:s räddningsplanka”. I stället betonade han EU-ländernas gemensamma ansvar att lösa flyktingdramat.
Ábalos menar att det gäller att skilja på sakerna. Aquarius var en humanitär nödsituation. Spanien har en ”humanitär vision” men kan inte bli EU:s räddningsorganisation som ansvarar för migranters sjösäkerhet.

I juni hölls både migrationsmöte (läs krismöte) och EU-toppmöte i Bryssel. Någon migrationsuppgörelse hade inte spikats i skrivande stund. I stället var det storbråket mellan EU-ländernas migrationspolitik som Frankrikes president Emmanuel Macron beskrev som en politisk kris mellan populister och liberala demokratier. Enligt Macron finns ingen migrationskris, i stället rör det sig om en politisk kris som söndrar EU-samarbetet.
Det finns ett förslag på stärkt yttre gräns och de flesta är positiva till förslaget att betala länder i Nordafrika för att stoppa migranter och upprätta särskilda mottagningscentra för asylsökande. Här skulle deras asylskäl utredas innan de korsar Medelhavet.

Det finns flyktingar som kommer på illegal väg och har gynnat människosmugglare. Så finns det flyktingar som på laglig väg söker asyl. De flesta flyktingar som kommer med båt till Spanien vill vidare in i Europa. Antalet som söker asyl på laglig väg är färre till antalet. Flera av dessa kommer med flyg, exempelvis till Madrid.
Under 2017 var Andalusiens den region i Spanien som hade tredje flest asylsökande med 3.307. Bara Madrid (11.200) och Katalonien (3.900) hade fler visar siffror från flyktinghjälporganisationen CEAR (Comisión Española de Ayuda al Refugiado). 59 procent var män, 41 procent kvinnor, 23 procent var minderåriga.

En färsk rapport från stiftelsen Fundación Tres Culturas i Sevilla och CEAR visar att asylansökningarna kommer att öka på grund av ändlösa konflikter som genererar förföljelse och våld. Så länge de styrande inte klarar av att lösa konflikterna på plats eskalerar antalet flyktingar.
2017 registrerades i Spanien 31.120 asylansökningar vilket var den högsta siffran sedan Asyllagen började gälla 1984.

Även om Spanien inte är bland de länder som tagit emot flest asylsökande beskrivs tillståndet som en ”systemkollaps”. Totalt var det tidigare i år 42.025 som väntade på besked. ”42.000 personer som befinner sig i limbo för att få politisk asyl i Spanien” säger Lourdes Navarro, juridiskt ansvarig för CEAR i Andalusien, i en intervju.

Svensk media berättar i huvudsak om asylsökande från Syrien och Afghanistan. När läste du senast om asylsökande från Venezuela som tar sig till Europa?
Enligt rapporten från CEAR var de flesta som sökte asyl i Andalusien ifjol från från Venezuela totalt 1.217 (650 kvinnor och 567 män). De flesta kom med flyg till Málaga. Faktum är att majoriteten av de som kommer till Spanien och begär skydd inte anländer med båt utan med flyg. Och de flesta kommer till Madrids flygplats Barajas.
Efter venezuelaner kommer medborgare från Ukraina med 483 (242 män och 241 kvinnor) och Colombia med 207 (115 män och 92 kvinnor) till Andalusien.

På Solkusten lever venezuelaner i exil och upplever solidaritet. Som exempelvis Carlos Molina Tamayo som lämnade sitt hemland för 16 år sedan. Han var amiral i marinen och deltog i ett uppror mot Hugo Chávez 2002. Från Spanien följer han utvecklingen. För några månader sedan avled hustruns bror på grund av tuberkulos som inte kunde botas på grund av brist på läkemedel.
Han beskriver Venezuela som en stat som har blivit kidnappad, fallit och kollapsat. Carlos flydde med sin familj från Venezuela. Valet var enkelt annars väntade fängelse och avrättning, utförd av andra interner. Så är strukturen i fängelserna i Venezuela.
Först litade vi på att Hugo Chávez var en demokrat, säger Carlos i en intervju. En slags Messias som skulle hjälpa de fattiga och utslagna som ett resultat av alla korruptionsskandaler. Snart insåg vi att det bara var snack. Chávez var en trojansk häst av radikal latinamerikansk kommunism.

Spanska nyhetsmedier rapporterar från Venezuela om våldsamma sammandrabbningar. Kriminella gäng hotar, kidnappar, stjäl, misshandlar, våldtar och dödar. Andra har avlidit i brist på den vård de behövt. Män, kvinnor och barn har flytt landet för sin egen säkerhet.
Fenomenet med migrationen har nått enorma dimensioner på grund av ändlösa konflikter som genererar förföljelse och våld. UNHCR beräknade ifjol att 70 miljoner var på flykt. Det har aldrig varit en större folkvandring i historien. Som fortsätter.