Under ledning av general Franco, och med stridsropet ”Viva la Muerte!” (”Leve Döden”) påbörjades i juli 1936 ett militärt uppror mot den lagligt valda republikanska regeringen.
Snabbt kom tusentals frivilliga från hela världen att åka till Spanien för att försvara demokratin. En av dem var den engelske författaren George Orwell.
Av Kenneth Karlsson, kennethspain@hotmail.com
Den 26 december 1936 är en svinkall dag. Ett tåg tuffar långsamt in i det av anarkisterna styrda Barcelona. Författaren är trött, dåligt klädd, men fast besluten. En adresslapp i rockfickan. Det ångar ur hans mun när han stiger ner på perrongen; läser på skylten: Estació de França. Äventyret kan börja.
I december 1936 är författaren Orwell bara en i mängden av alla utlänningar som sökt sig till staden och striden. Han går uppför Las Ramblas, ser anarkisternas rödsvarta fanor hänga från fasaderna, spanar efter skylten till Hotel Continental. Där ska han övernatta, och nästa dag ska han uppsöka Leninkasernen, anmäla sig till milisen, få militärisk ”utbildning” för att därefter sändas till Aragonfronten.
Vi sätter oss på balkongen på Hotel Continental, smuttar på ölen, betraktar folklivet nere på Las Ramblas. Och jo då, den unga tjejen i receptionen vet mycket väl att Orwell bodde här.
Författaren har vilat ut på Hotel Continental. Han är inte på semesterresa – han är där för att delta i ett blodigt inbördeskrig. I den marxistiska gruppen POUM:s träningsläger skolas han för strid; Orwell är skräckslagen – ”vår sammanhållning var mindre än en fårhjords…”. Utan vapen skickas han ut till fronten vid Aragon, där fascisterna hotar att bryta igenom och ta Barcelona.
På hotellrummet kollar vi in Ken Loachs spelfilm ”Land and freedom”, som i stort följer George Orwells förehavande i Spanien 1936-37. Vi ligger nedbäddade bland stärkta sänglinnen. Dricker vin. Jag fotar tv-rutan.
Författaren Orwell tillbringar månader vid den stillastående Aragongränsen innan han återvänder till Barcelona i slutet av april 1937. Han hamnar mitt i det som sedan blir kallat ”The May Days”: Forna allierade på vänstersidan som i stället för att slåss mot Franco börjar rikta vapnen mot varandra, ett inbördeskrig i inbördeskriget.
Det startar uppe på Plaza de Cataloña, barrikader byggs, skottsalvor hörs, människor dör. ”Kom igen!” ropar någon åt Orwell. ”Men vad fan handlar det hela om!?”
Om allt detta kan Nick Lloyd berätta där han står med ett soligt fredligt Plaza de Cataloña bakom sig. Vill man veta nåt om The May Days bör man uppsöka Nick, vilket vi gjorde.
De interna striderna mellan vänstergrupperna i Barcelona utlöser riktigt våld på gatorna den 3 maj 1937. Vår författare befinner sig mitt i smeten. Han får order att bege sig upp i ett observatorium på biografen Poliorama, längst upp på promenadstråket Las Ramblas. Där tillbringar han flera dygn.
Skottlossning mot forna vänner, som ropar tillbaka över gatan: ”Vi vill inte skjuta på er. Vi är vanliga arbetare precis som ni!”. Och så kommer ett skott tillbaka. Orwell duckar och funderar över tillståndet, med ”koncentrerad avsmak och vrede”.
Vi passerar observatorietornen. Las Ramblas pulserar av liv i vårsolen. Det mesta är bättre nu.
Vi går upp till Plaza de Cataloña igen, där revolutionen i Barcelona startade och där den också dog. Tittar upp mot den mäktiga fasaden av gamla Hotel Colón, där Marina Ginesta en gång frimodigt och stridslystet poserade.
Syndikalister och anarkister styrde Barcelona i nästan ett år, från sommaren 1936 till maj 1937. Sedan tröttnade centralregeringen i Madrid, troligen på order från Stalins Moskva. Soldater sattes in för att avväpna anarkisterna. Hårda gatustrider följde. Vår författare George Orwells liv är i fara, ty snart är det förbjudet att tillhöra anarkisternas CNT eller antistalinisternas POUM, som Orwell anslutit sig till. Folk fängslas, mördas, inte av fascisterna utan av forna allierade.
Snart ska dock Francos trupper marschera in i staden, inget motstånd bjuds. Orwell flyr för sitt liv. Så gör också Marina Ginesta, symbolen för det revolutionära Barcelona.