2017 blev det första året då de flesta stora ekonomierna i världen samtidigt uppvisade ekonomisk expansion, återhämtningen var ojämn och ekonomier befann sig i olika faser. Trots detta blev 2017 året där nya rekord om ekonomisk data kom på löpande band. Av Ruben Larsen, Haga Kapital
e-post: ruben@hagakapital.se
+34 616 854 498

MARKIT är ett företag som bland annat mä- ter framtidstron hos företag och konsumenter. Månad efter månad publicerades observationer med nivåer som aldrig tidigare uppmätts. Tillväxten av nya arbetstillfällen i Europa tog verkligen fart och sedan 2014 har det skapats över 11 miljoner nya jobb inom Eurozonen.

I november 2017 passerade Italien nytt ”all time high” avseende personer i arbete, med nästan 23,2 miljoner. I Spanien har tillväxten av nya arbetstillfällen periodvis varit sex gånger kraftigare än i USA. Även Sverige satte nya rekord med hushållsskulder över 86 % av BNP, i jämförelse med Italien där samma siffra är 41 %.

Halvvägs under 2017 försökte jag göra en lista över nya ALL TIME HIGH, men gav upp övningen i början av oktober. Det blev för mycket.

Europa är inte längre sjukskrivet och förändringen äger rum i en mycket tuff miljö. Extrema politiska vindar har lämnat efter sig stor osäkerhet kring framtiden. Brexit, Trump, Nordkorea. Nationella höger- och vänstervindar har tidvis hotat bryta sönder det europeiska samarbetet. Enorma flyktingströmmar har skapat stora utmaningar och hög statlig skuldsättning har varit påfrestande för offentliga finanser. I stark motvind har dock sydeuropeiska ekonomier återhämtat sig.

Varför uppmärksammas inte fenomenet?
Följer man institutionernas bevakning av Sydeuropa, skulle man tro det fanns ett FN-beslut om att inte publicera positiva nyheter. Det faktum att spanska hushåll har genomgått ett självvalt stålbad av episka mått, nämns knappast i officiella rapporter. Denna konspiratoriska tanke stöds när man studerar EU-kommissionens landsrapporter. Det dribblas flitigt med olika nyckeltal för att kasta skugga över regionen. Spanska Centralbanken har vid flera tillfällen påpekat fenomenen utan att bli hörda.

En mycket befogad fråga är varför stora institutioner (IMF, världsbanken, OECD, BIS, EU-kommissionen och centralbankerna) inte klarar att träffa i sina korta prognoser avseende ekonomisk aktivitet. Samtliga har legat under faktiskt utfall med 35 till 50 %.

Short-term indicator of growth (Euro-Sting) är den modell som de flesta institutioner och centralbanker använder för korta ekonomiska prognoser. Denna modell mäter ett antal faktorer och utifrån dessa dras slutsatser kring förväntad ekonomisk aktivitet.

Ett exempel är löneutveckling. I det fall lönerna inte stiger eller sjunker förväntas lägre ekonomisk aktivitet, då man antar att köpkraften är oförändrad eller minskar. Detta kan framstå som ett mycket logiskt samband men hur förklarar man då att det motsatta sker. Lönerna gick ned medan konsumtionen ökade. För att hitta svaret så måste man titta lite djupare på vad hushållen spenderar pengar på. Om ett hushåll tjänar 100 kronor kan man förenklat säga att dessa spenderas på två olika sätt. Antingen spenderas den på nyproducerade varor och tjänster eller så spenderas pengarna på EJ nyproducerade varor och tjänster. Den sistnämnde kan vara räntor och amortering. När förändringar inträffar i hushållens kostnadsfördelning får detta en konsekvens för konsumtions utrymmet avseende nyproducerade varor.

Den kraftiga amorteringen av hushållsskulder i Sydeuropa har gett lägre kostnader för krediter och ökat konsumtions utrymmet trots lägre löner. Enligt modellen minskar ekonomisk aktivitet men i verkligheten har vi sett en kraftig ökning. Lägre löner och produktionskostnader har vidare gett en explosiv ökning i export och direktinvesteringar.

Det kommande året fortsätter i samma spår och starkast utveckling kommer vi att se i ekonomier där hushåll amorterar aggressivt.