Hej, Jonny Erixon här, vi är gamla boråsare men numera boende strax utanför Coín. I början på detta århundrade arbetade jag och Anja, min bättre hälft, i Fuengirola, där köpte vi en cd av ett par svenska ungdomar med titeln Livet är hårt på strandpromenaden. Grabben som rappade om det hårda livet i Fuengirola, Viktor Marko flyttade strax därefter till Stockholm och är nu välkänd i det svenska musiklivet som Mofeta. Av Jonny Erixon
e-post: jonny@erixonconsulting.com

Så att livet på strandpromenaden i Fuengirola kan vara hårt det har vi förstått, det framgår tydligt av texten som Mofeta rappt rappar fram. Men att det kunde vara ännu hårdare på landet, om än på ett annat sätt – det hade vi inte en susning om.

Innan vi landade här på landet utanför Coín så bodde vi i Mijas Costa och dessförinnan i Estepona och i La Cala de Mijas och vi hade ingen tanke på att flytta in i landet, det sas att det var för varmt där – men för tre år sedan gjorde vi ändå just det.

Socialt umgänge
Då började det hårda livet på landet, det är fyllt av socialt umgänge med både nära grannar och vänner i själva Coín och byarna runtomkring. Vi umgås med folk med helt olika bakgrund och av en mängd olika nationaliteter inklusive spanjorer. Detta innebär att vi dagligen talar flera olika språk och ibland blir det också kortslutning i språktarmen. Jag kommer ihåg ett tillfälle när en av mina engelska vänner stannade sin bil intill mig och jag snabbt förklarade vad jag precis hade varit med om – och hon såg ut som ett frågetecken. Jag hade då dragit hela storyn på spanska och glömt att jag givetvis skulle tala engelska – eftersom hon inte kunde någon spanska. Motsvarande felprat händer då och då fast i olika sammanhang.

Det är hela tiden olika tillställningar, bland de första vi blev inbjudna till var en ”Bonfire Night” ihop med ett stort antal engelsmän. Det var på hösten och det tändes en stor eld, alla fick tomtebloss, det dracks öl och därefter var det mat och mer att dricka – vi lyckades konstigt nog på något sätt vingla hem efteråt. Efter det har vi alltid haft ett bra förhållande till alla engelsmän i grannskapet.

Före alla Ferior så är det alltid en Romeria och den i vår grannby Villafranco del Guadalhorse är en verkligen genuin spansk fest. Dit har vi nu tagit oss tre år i rad – på hästryggen – vilket är en historia i sig. Den romerian förtjänar en egen artikel, jag skall se om jag kan få till en sådan lagom till nästa års romeria.

Vi hade aldrig förr suttit på några hästar, men en granne övertalade mig att börja rida. Min fru blev sedermera efter en ”våt” kväll i en bubbelpool ”lurad” att prova – och på den vägen är det fortfarande. För oss är det i dag naturligt att rida en sväng då och då, till romerior och andra tillställningar, eller ibland bara för att komma ut i naturen.

Vi har upptäckt att folket på landet ser till och tar hand om varandra på ett helt annat sätt än i stan, alla pratar med alla och hjälps åt när det behövs. Det innebär också att ett födelsedagskalas oftast betyder att huset blir fullt. Åker någon bort så är det alltid någon som tar hand om hus och husdjur, behöver någon till flyget så kör vi varandra – jag har än aldrig hört talas om någon som har åkt taxi till flygplatsen. Första gången efter att vi flyttade hit så blev vi inkörda till flyget av en granne och senare hämtade av en annan och eftersom de förväntade sig att vi var hungriga efter flygturen så var maten färdig när vi kom hem!

Så följaktligen så händer det att vi har hand om hästar, hundar, katter, fiskar, växter mm. när någon är på resande fot, eller att vi kör någon hit eller dit. Det innebär i sin tur att vill vi åka någonstans så blir våra djur och vårt hus perfekt omhändertaget. Behöver vi transport eller låna en större bil så är det heller inga problem, det ger en trevlig känsla av frihet.

En för många svenskar märklig detalj är kanske att man kan hälsa på varandra nästan närsomhelst – utan att ha bokat tid, så var det i Sverige förr i världen – och så är det fortfarande här. Det innebär i sin tur att det är nödvändigt att ha ett lager av vin, öl och snacks hemma eftersom oväntade gäster kan komma precis när som helst. En spansk variant av ”fika” som här sällan innebär kaffe och kanelbulle då kanelbullar är en bristvara hos oss.

Svensk kultur
Vi har också tagit på oss ansvaret att föra ut lite ”svensk kultur” till de som vi umgås med. Vi har lärt oss att alla uppskattar Anjas köttbullar, hennes rödbetssallad och att vissa till och med klarar sill. Några utvalda har fått lära sig att ärtsoppa och pannkakor serveras på torsdagar vilket blev mycket uppskattat. Vi har i vår tur fått stoppa i oss åtskilliga läckerheter från olika kulturer, men engelska korvar anser vi helt onödiga.

Ibland blir det dramatiskt, en dag när jag satt och jobbade vid datorn hörde jag hunden skälla konstigt. Jag tittade ut och såg en springande Fernando, något jag inte trodde var möjligt. Jag skyndade ut och där stod han och försökte släcka en brinnande jordfräs med en hink vatten – en omöjlig uppgift – det bara brann mer. Jag skyndade in efter en brandsläckare och släckte hans jordfräs, det var en bensinslang som gått av när han försökte få fart på jordfräsen som hade orsakat branden. Men jordfräsen räddades och han kunde efter att ha köpt en ny bensinslang fortsätta jobbet i apelsinplanteringen – vilket var viktigt för oss eftersom vi brukar omvandla apelsinerna till frukostjucie.

Trots det hårda livet här på landet så trivs vi som fisken i vattnet och värmen var inte alls så besvärlig som vi trodde. Luften här är mycket torrare än vid havet och då tål man högre temperaturer utan att det känns pressande. Och vill vi ner till havet så har vi Málaga, Fuengirola eller Marbella inom bekvämt räckhåll – 30 minuter med bil.

Men nu planerar vi en semestersväng i början på augusti, i år hade vi tänkt oss norra Spanien, Men det kan också bli Atlantkusten och Portugal, vi har inte bestämt oss än. Vi tänkte göra det enkelt för oss och låna ett tält av en granne och sen bara fara iväg – hundar, hus och växter behöver vi ju inte tänka på….Trevlig sommar.