Vid s k öppen pyometra är livmoderhalsen öppen och variga, brun-röda, illaluktande flytningar töms ut från vulva. Flytningarna kommer ibland ett par veckor efter löp, vilket av djurägaren kan misstolkas som att löpet skulle vara förlängt. Det förekommer att flytningarna är så lindriga att det enda symtom som observeras är att hunden slickar sig mycket baktill.
google_ad_client = ”ca-pub-4108016601726900”;
google_ad_slot = ”4324319218”;
google_ad_width = 728;
google_ad_height = 15;

Av Pointer Marbella, Avenida de los Girasoles 344, Nueva Andalucia, Marbella, tel 952 906 626
Mån – Fre 10 – 13 och 16 – 18 Lör 10 – 13
Vi talar svenska!

Vid sluten pyometra är livmoderhalsen sluten och inga flytningar syns. Varet kommer då inte ut, utan livmodern blir större och mer varfylld.

Andra vanliga symtom är ökad törst, ökad urinering, och efterhand nedsatt allmäntillstånd. En del hundar kan få försämrad aptit, kräkning, diarré, buksmärtor och svullen buk. I senare skede kan feber eller undertemp ses, liksom snabb andning och ökad puls. Ibland kan bakbenshälta eller stelhet vara det enda symtomet på livmoderinflammation som uppfattas av djurägaren.

Livmoderinflammation kan snabbt bli mycket allvarligt. Om hunden inte fort kommer under behandling finns risk att livmodern brister, vilket kan leda till blodförgiftning och dödsfall.

När bör veterinär uppsökas?
När något av de ovan beskrivna symtomen uppkommer bör veterinär kontaktas. Det är viktigt att komma ihåg att en del hundar kanske bara uppvisar ett eller några få av dessa symtom och ändå vara på väg att bli akut sjuka. Alla tikar som är några år gamla och som löpt relativt nyligen (de senaste månaderna) bör utredas för livmoderinflammation om de plötsligt ”inte är sig lika” utan att någon annan förklaring har hittats.

Diagnostik
För att ställa diagnosen livmoderinflammation undersöks ofta tikens buk med ultraljud där en vätskefylld och förändrad livmoder kan urskiljas. Det går även ibland att diagnostisera livmoderinflammation med röntgen.
Veterinären tar vanligtvis även blodprov för att se om det finns ett ökat antal vita blodkroppar som kan tyda på inflammation samt för att se hur kroppens övriga organ fungerar och hur påverkat djuret är av sjukdomen.

Behandling
Den vanligaste och enda helt effektiva behandlingen för livmoderinflammation är kirurgisk, det vill säga bortoperation av livmoder och äggstockar. Detta är vanligtvis den rekommenderade behandlingen. Ibland måste tikens allmäntillstånd och cirkulation stabiliseras före operation med hjälp av dropp och smärtlindring.

Operationen går till på samma sätt som vid en kastration (ovariehysterektomi). Operationen är mer komplicerad eftersom livmodern är större och inflammerad, och det finns risk för att livmodern brister vid hantering. Det är också en ökad risk att söva en hund vars allmäntillstånd är påverkat. I samband med narkos och operation ges vanligtvis dropp och smärtstillande preparat.

Medicinsk behandling
I bland kan det vara aktuellt med medicinsk behandling av livmoderinflammation. Det kan röra sig om en hund som av olika anledningar inte kan sövas eller opereras, eller som har ett stort avelsvärde och djurägaren önskar göra ett försök att få valpar. I dessa fall bör tiken paras vid nästa löp, eftersom risken för återfall är stor. För att medicinsk behandling ska vara aktuell bör inte hunden vara påtagligt påverkad i sitt allmäntillstånd.
Medicinsk behandling innefattar ofta upprepade injektioner för att få livmodern att tömma sig samt uppföljande ultraljudsundersökningar för att kontrollera att behandlingen fungerar. Därför kan medicinsk behandling bli lika kostsam som kirurgisk.

Livmoderinflammation efter valpning
Det är normalt att tiken har en lindrig flytning i flera veckor efter valpningen då fostervätskor och efterbörd stöts ut ur livmodern. Flytningar som är variga eller illaluktande kan tyda på infektion, likaså feber. I dessa fall bör hunden undersökas av veterinär.