På en mycket central öppen plats i Fuengirola restes vintern 2014 en staty av två krönta ungdomar, kung Ferdinand och drottning Isabella. Dåvarande påven gav dem hedersnamnet Los Reyes Catolicos, De Katolska Monarkerna. Text Britt-Marie Ekman Foto: Lennart Ekman

529 år tidigare hade deras härar lyckats ta Suhayls (Fuengirolas) borg från de moriska trupperna. Man bemannade borgen med borgherre och 18 kungatrogna soldater, lansiärer och trumpetare och fortsatte mot fortet i Mijas, som inte föll förrän två år senare. Striderna fortsatte mot Malaga och Granada, det sista moriska fästet. Men vi tar det från början.

Europas fästmö
Pyreneiska halvön var på medeltiden ett område med många mindre kungariken. Deras namn motsvarade dem som vi nu kan se på TV:s väderlekskarta över regionerna i Spanien. Mycket länge hade man fört kampen mot de muslimer, morer, som tillägnat sig större delen av halvön. Striderna hade pågått sen invasionen 711 och nu återstod bara provinsen Granada. Hela halvön skulle bli kristen.
Kung Henrik av Castilien, den största staten, hade en dotter, Juana, som utmanövrerades som tronföljare av Henriks syster, prinsessan Isabella. Hon var en djupt troende kristen tonåring, vacker och målmedveten och hade många friare som den portugisiske kungen, en fransk prins och hertigen av York, senare Rickard III.
I Aragonien fanns en jämnårig tronföljare och därtill en släkting till Isabella, Ferdinand. De hade samma farfar. Isabellas plan var större än äktenskap: förena Kastilien och Aragonien och därmed förstärka makten.

De unga sysslingarna, 17 och 18 år, träffades i hemlighet, fattade tycke för varandra och också för planen att stärka makten. Ett äktenskap dem emellan måste sanktioneras av en påvlig bulla på grund av släktskapen, vilket hade vissa svårigheter. Dessa löste man med en falsk bulla. Bröllopet, som också hölls hemligt av politiska skäl, gick av stapeln i Valladolid i augusti 1469.
Ferdinand hade av sin far fått titeln Kung av Sicilien. Ön tillhörde Aragonien. De unga tu fick efter några år en äkta påvlig bulla som bekräftade äktenskapet.
När både Isabellas bror, kung Henrik, och Ferdinands far dött, var de kungliga regenter i varsitt rike, Castilien och Aragonien med tillhörande områden. En skrivelse utfärdades att var och en av dem var suverän i sin del av landet.

Nya idéer
Ferdinands och Isabellas motton var att ena alla kungariken, kontrollera territorierna, införa kristendomen, modernisera den hierarkiska strukturen och utöka landet också utanför halvön.
Kyrkan hade i de kristna områdena mycket stor makt och genom att införa inkvisitionen ökade den. Man uppsökte icke-kristna och människor som misstänktes tillämpa judiska eller muslimska seder i hemlighet och straffade dem hårt. För att få fram bekännelser användes tortyr. Först 1839 avskaffades inkvisitionen.

Ferdinand var en skicklig härförare och undan för undan införlivades det ena området efter det andra med Kastilien – Aragonien. Till sist återstod bara det muslimska Granada. Tanken på att utöka maktområdet infriades med råge sedan Cristoffer Columbus fått Isabellas hjälp och välsignelse att hitta en ny väg till Indien. Att det blev en hel ny världsdel med rikedomar och själar att kristna var ju verkligen en prestigevinst för kungaparet och påven, men till förfång för indianerna i den nya världen.

Spanien
Spanien föddes med De Katolska Monarkerna. När de fick en permanent ambassad i Vatikanen användes för första gången namnet Spanien. Organisationen av Spanien fortsatte och monarkerna koncentrerade sig på institutioner, kyrkan främst, men också på det politiska området.
De gjorde om betalningssystemet, juridiken moderniserades och man lättade på skatter av importerade böcker. Den viktigaste exportvaran var ull.
Man såg till att de kungliga barnen fick en humanistisk uppfostran.

Judar och muslimer
En plump i det kungliga protokollet var utdrivningen av judar 1492 och muslimer 1500. Därmed utarmades det spanska samhället. De båda grupperna stod för kunskap av olika slag och många personer i dessa grupper hade höga poster i samhället.
Fler än 200 000 judar fick ge sig av, de flesta till Nordafrika, en del till det Osmanska riket. De förde med sig sina seder och språk, ladino, och de kallades sefarder efter det namn de hade för Spanien, Sefardia.
Muslimerna-morerna lämnade sin konst och hundratals arabiska ord kvar till spanjorerna, Alhambra och Stora mosken i Cordoba är väl de mest bekanta moriska byggnaderna.

Anno mirabilis
Det fantastiska året 1492 då Columbus kom till Amerika och staden Granada föll i de kristna kungaparets händer. Under tio år hade de belägrat staden och uppfört ett stadsliknade härläger utanför den. Det döptes till Santa Fe, den heliga tron och är nu en egen stad. I januari 1492 fick monarkerna Granadas nycklar av den muslimske kungen Boabdil som måste se sig besegrad. Hela Spanien var erövrat.

Isabella hade till slut gett sitt samtycke till sjöfararen Columbus förslag att erövra Indien via en jordenruntsegling. Det blev ju ett lyckat företag även om det inte var Indien han nådde, men rikedomar och landområden medförde resan, och katolska kyrkan kunde räkna in tusentals oförstående nya själar från den nya världen. Ferdinands och Isabellas föresatser var i hamn.

Om inte…
Lite funderingar:
-Vad hade hänt om judar och muslimer inte drivits ut utan kunnat fortsätta verka i Spanien? Mer humanism?
-Vad hade hänt om Isabella inte avspisat sin kunglige portugisiske friare? Ett rike på Pyreneiska halvön?
-Vad hade hänt om hon inte tackat nej till Rickard? Hade Shakespeare skrivit ett nytt drama?
-Vad hade hänt om barnbarnet Karl varit lite vrickad som sin mor, Juana den tokiga, Isabellas dotter? Hade han då som Karl V haft större delen av Europa under sin krona?
Spaniens historia är spännande. Det kunde man se på den spanska TV-serien Isabel som gavs 2013.