Att följa den ekonomiska utvecklingen i ett land som Spanien, är just nu en dröm för en ekonomi intresserad nörd. Av Ruben Larsen, Haga Kapital
e-post: ruben@hagakapital.se

Den 27 oktober släppte INE (Instituto Nacional de Estadistica) färska sysselsättningssiffror avseende tredje kvartalet. Antal nya jobb har under denna perioden landat på hissnande 226 500. Samma kvartal 2015 var siffran 151 000 nya jobb. För enkelhetens skuld kan vi jämföra med utvecklingen i USA som anses vara mycket robust. Den amerikanska ekonomin producerade ca 534 000 nya jobb under samma period. USAs befolkning är drygt 322 miljoner och Spaniens befolkning är 46,3 miljoner. Om den procentuella utvecklingen hade varit lika stark i USA borde det ha skapats 1 600 000 nya arbetstillfällen.

Med andra ord är skapandet av arbeten 3 gånger högre i Spanien. Trots denna starka utvecklingen är arbetslösheten på 18,9%. Vad är då skälet till denna höga siffra?

Vi tittar på de spanska hushållen i ett längre perspektiv. Då har vi en person i hushållet som arbetade utanför hemmet och en arbetade i hemmet. I samband med krisen 2008 då många inom byggsektorn blev arbetslösa, ökade antal hushåll där båda var arbetslösa. Detta resulterade i att båda personerna i hushållet aktivt sökte sig till arbetsmarknaden och den procentuella arbetslösheten ökade dramatiskt. I samband med att flera nu fått arbete, minskar deltagandet på arbetsmarknaden och kommer sannolikt landa på sitt historiska snitt. Om graden på deltagande på arbetsmarknaden i dag hade legat på ett historiskt genomsnitt, hade vi haft en procentuell arbetslöshet på ca 9 %.

Den 28 oktober kom preliminära BNP siffror avseende det tredje kvartalet. De landade på 0,7 % och en årstakt på 3,2 %. Den preliminära kvartals siffran i juli reviderades upp från 0,7 till 0,8 eftersom exporten överraskande gick uppåt. Sannolikt kommer den senaste kvartals siffran att revideras upp av samma skäl. Sedan 2009 har exporten ökat drygt 100 % och trenden är stigande. Vid andra kvartalet i år, var storleken på Spaniens ekonomi 0,5 % mindre än den högsta nivån som uppmättes andra kvartalet 2008. Vid utgången av detta år kommer ekonomins storlek vara på en ny ”All Time HIgh”.

Hushållsskulderna har minskat från ca 85 % av BNP till ca 65 % av BNP. Huvuddelen av dessa är bolån med fastigheter som säkerhet. Genomsnittlig belåningsgrad är 63 % av marknadsvärdet med hänsyn till dagens genomsnittspris per kvadratmeter (1492 euro). Bankutlåning till fastighetsbolag har sen 2010 minskat från ca 430 miljarder euro till 172 miljarder euro. Volymen på bankutlåning till små och medelstora företag har minskat med ca 39 % de senaste sex åren.

Summerar vi fastighetstillgångar och finansiella tillgångar hos spanska hushåll, uppgår den totala hushållsförmögenheten till ca 530 % av landets BNP. Innan krisen hade fastighetstillgångarna ett mycket högre värde och var ca 93 % av hushållens tillgång. Det finansiella sparandet var relativt litet och resulterade i sårbara hushåll. Sedan dess har det finansiella sparandet ökat med över 100 % och utgör idag ca 115 % av BNP. Hushållen har i dagsläget en sparkvot på ca 10 % vilket är ett stabilt sparande.

Oavsett hur man vrider och vänder på siffrorna, eller vad man jämför med, är det omöjligt att hitta en ekonomi som haft samma utveckling senaste 3 åren. Den drivande faktorn är helt klart effekten av aggressiv amortering av hushållsskulder. Detta har gett hushållen ett större konsumtionsutrymme vilket har ökat efterfrågan på varor och tjänster. Företagen bemöter den ökade efterfrågan med större produktion. För att öka produktionen behövs arbetskraft vilket leder till att flera får inkomster och i sin tur konsumerar.

En mycket befogad fråga man bör ställa sig är varför denna positiva utveckling får en sådan liten eller ingen medial uppmärksamhet? Majoriteten av den mediala bevakningen omtalar Spanien som ett krisland med en banksektor som är på fallrepet. Aptiten på nyheter som förstärker bilden av kris är omättlig. Gör vi samma studie av grannlandet Italien, kan vi konstatera att landet har skapat ca 900 000 nya arbetstillfällen sedan september 2013. Men det fattas 200 000 nya jobb tills italiensk sysselsättning passerar en ny “All Time High”. Detta får ingen medial uppmärksamhet.

Ett liknande medialt fenomen ägde rum förra sommaren då siffrorna avseende Kinas BNP tillväxt blev ifrågasatt. Flera framstående ekonomer hävdade högljutt att den faktiska tillväxt var 3 % och inte 6,7 % enligt myndigheternas officiella siffra. Motiveringen till 3 % var att man tittade på tre faktorer: kreditgivning, energiförbrukning och fraktvolym. Ökningstakten för dessa låg på 3 % och därför var tillväxten 3 %. I skrivande stund är tillväxten med avseende av dessa tre faktorer 9 % men ingen har höjt sin röst och hävdat att Kinesisk BNP växer med 9 %.

Bilden av en världsekonomi som är på fallrepet har mindre och mindre stöd från den reala ekonomin. Trots brist på finanspolitiska reformer och protektionistiska politiska vindar växer den globala realekonomien i styrka. Globalt är vi på väg ut ur en lågkonjunktur. Utvecklingen är ojämn men ekonomier som Spanien kommer högst sannolikt göra en stark börsresa.