Tänk vad bra vi har som får vara i detta Paradis – Costa del Sol och njuta av skön värme och salta bad nästan året runt. Men sommaren är ju höjdpunkten. För oss som bor i Gränslandet/Ingenmanslandet mellan Fuengirola och Mijas har den här sommaren varit speciell. Vi har fått HUNDAR. Tänk vad fiffigt av bägge kommunerna att placera hundbadet så långt från alla andra i kommunen och låta oss gränsbor få njuta av hundlivet och se och möta alla lyckliga, ansvarsfulla hundägare. Och hundarna – frisläppta, ystra och glada att plötsligt få uppföra sig utan hämningar och tillsägelser från husse och matte. Och det långt innan man kommit fram till sitt område.

Att vänta med att släppa hunden från (det ibland helt saknade) kopplet tills man nått den funktionsdugliga inhägnaden är ju helt onödigt. Och väl där så blev det ännu roligare för hunden. Mängder av kompisar att jaga, slåss och leka med allt under glada skall medan husse och matte i lugn och ro kunde ägna sig åt annat som mobilen eller djupa samtal om hunduppfostran.

När hunden sedan ville ha uppmärksamhet så var det ju enkelt att kasta en boll ut i havet, gärna utanför området så vi andra också skulle få glädjas åt hur duktig hunden var. Eller också ännu bättre – kasta den längs med stranden, ofta ut från området så att flera av de nyfunna kompisarna fick jaga varandra och bollen bland lekande barn, utlagda filtar och matkorgar. Efter all denna lek och motion så förstår man ju att hunden behövde ”lätta på trycket” både i fast och flytande form. Flytande blev det fasta eftersom det i bland lämnades i vattenbrynet och snabbt fördes ut av vågorna innan en eventuellt observant ägare hann . fram med sin påse. Ja, ja.

Tack Fuengirola och Mijas.

Ett litet tips: Förläng staketen så att de går ut i vattnet och sätt en grind vid ingången. Den del av staketet som går ut i vattnet kan ju tagas bort efter säsongen.
Det är ju inte alla kommuner som är så framsynta som Fuengirola och Mijas så det finns ju än så länge inte så mång hundbad. Det gör att tillresandet från andra orter är stort. Men, som tur är, det finns en nära parkering. Visserligen är det ingen riktig parkering men det gör ju friheten så mycket större att placera sin bil där det finns en öppen yta. Det kan ju inte hjälpas att för den som kommer med till ex en rullstol från gångbron och vill fram till den fina strandpromenaden så är det tyvärr ofta stopp. Otur. Ja, ja. Ett tips: Gör färdigt strandpromenaden till gångbron med någon form av beläggning och om parkering skall tillåtas, markera platserna så alla kan komma fram. Samtidigt önskas belysning även på den delen för att undvika att trampa i det som oansvariga hundägare lämnat.

Duschen på Fuengirolasidan öppnas först 11.30. Upplysningsvis kan nämnas att redan tidigt på morgonen så är det stor aktivitet på strandpromenaden och stranden. Man går, joggar och springer och skulle uppskatta att kunna duscha och/eller spola av fötterna. Men nej. Otur. Däremot kan de hundägare som också är tidigt ute använda sin dusch på morgonen. Ja, ja.

Efter att hundbadet kom till så har uthyrningen av solstolar självklart försvunnit på Mijas-sidan. Även den fina massage-anläggningen. Otur. Dessutom har ju stranden för icke hundägare minskat betydligt och där har vädrets makter hjälpt till. Tidigare kunde man gå en bra bit längre väster ut men den delen av stranden har inte återställts. Men Mijas har ju andra, fina stränder så det här lilla som finns duger väl åt folket i gränslandet. Ja, ja.

Fuengirola och Mijas har ju i det här området ett fint samarbete, åtminstone när det gäller stranden och hundarna. Ett annat gemensamt projekt är Camino de la Ponderosa. Gatan som går upp mellan Campingen och BP-macken från A7. Om man nu kan kalla den gata. Vi i gränslandet skall väl vara tacksamma att det inte är en grusväg. Att det bildas stora hål och gröpper det måste man ju räkna med. Att det tar månader innan det lagas lite provisoriskt är ju självklart. Det är ju så många andra gator i centrum som behöver grävas upp och få ny beläggning och palmkantade promenader. Så det här duger väl åt folket i gränslandet. Det är ju vårt eget fel. Vi har ju själva valt att bo här. Och så ser ju inte så många turister den usla gatan. Ja,ja.

Ett tips: Gör något radikalt. Ny beläggning på hela gatan – inte bara en mycket dålig lappning.

Varma hälsningar
Bengt Bergström