Glad i hågen flög jag till Spanien för att återigen, som så många gånger förr, njuta av hav och sol med bad och långa promenader. Men säg vilken lycka som varar. Efter fem veckor kunde jag plötsligt en dag inte gå. Mitt högra ben värkte från bak i ryggen till knät och ända ned i foten. Jag kunde knappt ta ett steg utan förfärliga smärtor. Mina ben ville tydligen också ha semester! Men skam den som ger sig. En god vän tipsade mig om en bra läkare, visserligen privat, men
vad gör man inte för att bokstavligen komma på fötter igen.

Fem behandlingar blev det och jag blev så pass bra att jag kunde ta mig till taxi och flyga hem utan krycka. Ett stort hål i penningpungen blev det, men jag hade ju en bra reseförsäkring. Vid varje behandlingstillfälle erlades kontant likvid. Kvitto skrevs inte ut – trots min begäran – med hänvisning till att sluträkningen skulle utställas på sista behandlingsdagen. Den dagen hade läkaren bett mig komma kl 10. Praktiken var dock stängd och jag fick vänta ca en kvart innan läkaren dök upp. Någon ursäkt för dröjsmålet var det inte tal om. Inte heller var sluträkningen utskriven utan skulle skickas mig per post. De hade ju redan mina nödvändiga uppgifter om namn och adress etc.

Med tanke på den spanska postens nyckfulla service väntade jag minst en månad innan jag påminde om räkningen. Svaret blev att de hade skickat den till Danmark i stället för Sverige – vilket låter konstigt med tanke på den skillnaden i uttalet mellan dessa språk. Men för all del, jag hade ju talat mest engelska samt även några ord på läkarens språk. En ny räkning utlovades. Efter en tid dök den nya räkningen upp, men med felstavade namn- och adress-uppgifter. Värre var dock att beloppet på räkningen var mindre än hälften av den summa jag hade betalat. Nya telefonsamtal samt mail och man lovade skicka en ny rättad räkning.

Nu hade det gått nästan tre månader sedan jag behandlats och jag stod inför en ny spanienresa. Jag hade ju helst velat göra upp med mitt försäkringsbolag om ärendet, innan jag for igen, men jag hade ju ännu inte fått räkningen. Det återstod bara att ringa läkaren igen och meddela att jag personligen skulle komma och hämta räkningen. Vi kom överens om en termin, men jag ombads att för säkerhets skull ringa en gång till strax före mitt besök.

På dagen för besöket var vädret mycket ogynnsamt. Det regnade och stormade. Temperaturen var minst sagt avskräckande. Men skam den som ger sig. Visserligen sur i kläderna kom jag dock i avtalad tid till den avsides liggande praktiken. Tyvärr skulle surhetsgraden stiga ytterligare. På kuvertet, som överlämnades, var mitt namn återigen felstavat. Med onda aningar tog jag ur räkningen och även där var namnet felstavat och även adressen. Vidare hade beloppet minskats med 100 Euro. Nya påpekanden och en på sin hjälpkraft skyllande, osäker verkande läkare, som tydligen inte kunde rätta felen i datorn och skriva ut en ny räkning. Sekreteraren var upptagen på annat håll och då hittade han på en genial lösning: Kom hit en annan gång.

Detta efter tre månaders väntan och en resa från Sverige till honom! Jag svarade att jag inte skulle lämna praktiken förrän jag fått en ny, rättad räkning, satte mig i väntrummet och löste korsord i en av hans patienttidningar. Efter en stunds väntan föreslog jag att han nästa dag på morgonen kunde komma till mitt appartemanghotell och ha med sig räkningen. Nej, då skulle han hellre klara av utskriften.

När jag äntligen fick räkningen var beloppet rätt fast i gengäld hade man gjort mig tre år äldre. De åren behöver jag inte i förskott, ty jag har redan 83 av dessa bakom mig. Der går lätt att rätta genom att stryka årtalet och skriva det rätta för hand vid sidan om, menade man. I andanom såg jag riskerna att hamna på långbänken igen. På min anmärkning att en sådan rättelse förmodligen ej skulle godkännas av mitt försäkringsbolag svarade man att bolaget i så fall kunde kontakta läkaren för bekräftelse. Ibland kan det dock vara en fördel med gjorda misstag. Jag hittade nämligen två felstavningar till i mitt namn och gatuadressen. (Trots att jag på begäran hade mailat dessa uppgifter innan jag for hemifrån), så att man gav med sig och gjorde en utskrift till!

Mer sur inombords än utombords efter allt detta slarv och nonchalans mot en klient gick jag ut i ruskvädret igen. Någon ursäkt fick jag ej, men jag får väl vara tacksam för att ha sluppit ytterliga besök.

Härmed är historien dock inte slut. Enligt uppgift hade man för ca en månad sen skickat två brev med räkningar till mig. Nu undrar jag bara om dessa någonsin skall hitta fram till min adress.

Till slut ber jag den vänliga läsaren att inte tyda min rubrik alltför fördomsfullt. Visst hände mig detta i Spanien, men därmed inte sagt att det var en spansk läkare!!!

I övrigt: KRÄV ALLTID KVITTO VID BETALNINGSTILLFÄLLET!

Efterberättad, med av diskretionsskäl gjorda och i sammanhanget betydelselösa detaljavvikelser.

Sven Erik Jonsson