Etik, familjen, enhet och dialog. Fyra värdegrunder som Spaniens kung Juan Carlos talade om vid sitt traditionella jultal till nationen. Den spanske monarken fick beröm från hela den politiska skalan efter att ha talat klarspråk. Av Ola Josefsson
Det har varit en jobbig tid för kung Juan Carlos. Ständiga höftledsoperationer i kombination med svärsonens bravader i en bedrägerihärva. Saker som kan slå ned modet även på den bäste.
Kung Juan Carlos är fortfarande populär bland många grupper i Spanien efter hans insatser under landets övergång till demokrati. Militärkuppförsöket i februari 1981 har många spanjorer ännu på näthinnan. Inte minst när den spanske monarken iklädd uniform håller sitt minnesvärda tv-tal till folket om att hålla sig lugna under dessa oroliga timmar i Spanien.
Återigen prisas kungen för sin insats i samband med det jultal han höll den 24 december. När situationen verkar som mest ogynnsam och komplicerad håller kungen sitt tal och beskriver en komplex verklighet.
”Vi blev alla överraskade av budskapet på julafton. Kungen visade modernitet och djärvhet långt från de klichéer som är så vanliga för tillfället” recenserade ledarskribenten i dagstidning Diario SUR.
Juan Carlos talade om ett exemplariskt samhälle, med lika rättvisa för alla och krav på öppenhet. Det finns ett stort behov av social förändring och ett engagemang grundat på etik inom alla områden. Utan att nämna Katalonien talade kungen om ett enat Spanien som respekterar de konstitutionella lagarna. Kungen talade också om ledarskap och inbjöd de politiska krafterna till dialog för att övervinna sina meningsskiljaktigheter för att nå fram till en överenskommelse som möjliggör de reformer som behövs för framtiden.
Juan Carlos uppmanade också institutioner, entreprenörer och investerare att investera i forskning och innovation för att förbättra konkurrenskraften. Sammantaget; kungahuset uppmanade alla att agera för att hitta konstruktiva lösningar i samförstånd som bygger på den spanska konstitutionen.
Kungen sätter press på politikerna. Och det behövs. Våra dagars demokrater (läs kleptokrater) är indragna i den ena korruptionshärvan efter den andra. Kleptokrati står för ”stöldstyre” antingen det är Kleptopartido Popular eller socialkleptokratiska PSOE som styr.
Enligt spanjorerna själva är politikerklassen ett av landets stora problem efter arbetslöshet och korruption visar en undersökning från CIS (Centro de Investigaciones Sociológicas). Och en nyligen gjord undersökning från stiftelsen FAD (Fundación de Ayuda contra la Drogadicción) visar att bara två procent av de spanska ungdomarna tillhör ett politiskt parti även om den ekonomiska krisen har medverkat till ett växande intresse för vad som händer i regeringssätet Moncloa, parlamentet och i kommunen. Vid undersökningen 2004 var det knappt var fjärde, eller 23,3 procent, mellan 15 till 29 år som brydde sig vad som hände inom politiken. Den siffran har ökat med 17 procentenheter under krisen genom att ungdomar och andra har börjat att ifrågasätta vad politikerna egentligen gör.
Nyligen publicerade Transparencia Internacional (TI) som mäter korruptionen i världens länder ett nytt korruptionsindex. Här backar Spanien tio platser och hamnar efter Brunei i Sydostasien och Polen som har mindre fall av korruption än Spanien.
Rapporten släpptes samtidigt som en ny bedrägeriskandal som rör fackförbundet UGT i Andalusien avslöjades och som tvingade fackpampen Francisco Fernández att avgå. Faktum är att efter det krigsdrabbade och sönderslitna landet Syrien ökar korruptionen mest i Spanien (läs meningen en gång till, jag trodde att jag läste fel när jag läste den i TI:s korruptionsindex). Det är en skrämmande utveckling som borde resultera i drastiska och kraftfulla åtgärder mot detta gissel.
Korruptionsskandalerna som avslöjats under det gångna året visar vilka ”strukturella svagheter” som finns i rättssystemet och det gäller i synnerhet regler för offentlig upphandling eller vilka normer som styr stadsplanering visar rapporten från TI. Dessutom råder det straff-frihet för dem som fälls för korruption främst på grund av det långsamma rättsväsendet menar författarna till TI-rapporten.
Det råder misstro och trötthet för politiker bland vanligt folk i Spanien. Spaniens högerregering hade den 22 december suttit vid makten i två år sedan valet 2011. Som resultat av den ekonomiska krisen har Spanien tvingats göra några av de största budgetjusteringar som gjorts sedan demokratin infördes med kontroversiella reformer på arbetsmarknaden och för pensionärer.
Kungen talade om behovet av enhet. På ett område råder enhet oavsett om det är vänster eller höger, ateist eller troende, monarkist eller republikan, katalan eller andalusier, överklass eller underklass. Korruptionen förenar alla i Spanien. Spanien står enat.
Det vi nu väntar på är att regering och opposition sätter sig ned och tar krafttag mot korruptionen. Det kan inte bli sämre i hela världen. Bara i Syrien.
…. för övrigt anser jag att priserna på betalmotorvägen Autopista del la Costa del Sol AP-7 bör sänkas!