Den finanskris på Cypern som var så akut i mars kan ha avvärjts tills vidare. Men bieffekterna av medicinen blir kännbara länge, inte bara på Cypern utan i hela euroområdet och även utanför. Detta har inte så mycket att göra med räddningspaketet i sig, utan med det sätt på vilket krisen löstes och hur det hela kommunicerades. Av Jesper Hertz, Chief Representative Nordea Bank S.A.
Cyperns andel av euroområdets BNP uppgår till nästan försumbara 0,2 procent. Och det finansiella stöd som behövs för att hindra landets ekonomi från att kollapsa uppgår till ”bara” 23 miljarder euro, enligt de senaste beräkningarna. Men själva tanken att få ihop medel att betala landets skulder genom att ta pengar från bankkundernas konton fick hela euroområdet att bäva.
Den första planen, att beskatta samtliga kontosparare, ändrades visserligen så att bara de som hade mer än 100 000 euro på sina konton skulle påverkas. Men att idén att beskatta samtliga kontosparare ens hade övervägts räckte för att väcka tvivel på om euroländernas insättningsgarantier, som ska täcka alla innehav på upp till 100 000 euro, verkligen är några garantier.
Kontosparare i euroområdet blev inte precis lugnare av ett uttalande från eurogruppen (uttalandet togs senare tillbaka, men upprepades av den tyska finansministern) att det cypriotiska räddningspaketet skulle bli en modell för framtida räddningsinsatser i euroområdet.
Finansmarknaden var relativt snabb med att absorbera det som många förståsigpåare ser som en tafflig och dåligt kommunicerad lösning. Men den osäkerhet som ECB lyckats bekämpa någorlunda genom sina policyåtgärder under det senaste året, har nu återigen börjat hemsöka euroområdet. Cypernpaketet kan få alarmerande konsekvenser. Inte bara har det urholkat förtroendet för beslutsfattarna, utan också för länder som löper risk att hamna i en liknande situation som Cypern. De kan i så fall tvingas betala ett ännu högre pris för att bli räddade.
Krusningar kan bli till vågor
Cypernöverenskommelsen kan ha gjort euroområdet ännu sårbarare än innan. Oförsäkrade kontosparare i andra krisländer kan besluta sig att flytta sitt sparande till något annat land. Om det blir en kapitalflykt i större skala kan följden bli att bankerna i euroområdet stramar åt sin kreditgivning, till skada för investeringarna och konsumtionen som fortfarande behöver all hjälp de kan få. Oron för kapitalflykt gör att marknaden noga följer de cypriotiska bankernas vidare öde när väl de kapitalkontroller som ingår i räddningspaketet upphör att gälla.
Det cypriotiska räddningspaketet är överlag illavarslande för euroområdet. Det sätt på vilket förhandlingarna gick till visade att nationella intressen fortfarande övertrumfar de regionala (Tysklands tuffa linje var tydligt motiverad av det förestående valet i landet). Ännu mer oroande: idén om en fullskalig finansiell union, något som kanske hade kunnat hindra att en kris som den nuvarande alls hade uppstått, har nu råkat ut för ett svårt bakslag. Kanske en dödsstöt.
