Det första som Mariann Johansen-Ellis säger när vi träffas är att här nere kan man aldrig döma ett hus efter dess fasad. I Sverige kan man titta utifrån och bilda sig en uppfattning, men här vet man aldrig vad för små hemligheter som gömmer sig bakom dörren. Hennes nyrenoverade hus i Mijas Pueblo är ett strålande exempel på just ett sådant hus Av Annika Jonsson
Mariann är konstnär och har bott på många olika ställen i världen. Hon föddes i Danmark och flyttade till Sverige när hon var sju år. Konstnärsskapet ligger i familjen; hennes farfar arbetade med träskulpturer och hennes mamma var involverad i alla möjliga typer av konstslöjd. Mariann begrep tidigt att detta var hennes nisch. Men det var först i slutet på åttiotalet, när hon flyttade till Sydspanien, som hennes dröm gick i uppfyllese och hon började jobba som konstnär på fulltid.
Vad kom det sig då att du flyttade hit på åttiotalet?
– Ja du, jag fick bara en otroligt stark känsla av att om jag bor kvar här (hon bodde då utanför Eskilstuna) så var faran stor att det snart blev Villa, Vovve, Volvo om jag inte aktade mig, om du förstår vad jag menar. Så jag, och faktiskt hela min familj, mamma, pappa, syster med familj och bror med familj, flyttade tillsammans ner hit. Vi sålde allt vi hade i Sverige och startade en restaurang utanför Coin. Restaurangen döpte vi givetvis till La Familia!”
Det var djärvt gjort. Det är uppenbarligen så att du har ärvt äventyrslystnaden. För du har ju flyttat omkring en hel del sedan dess eller hur?
– Ja det kan man lätt säga! Utöver Danmark, Sverige och Spanien så har jag bott i Brunei i fyra år och i Singapore runt tio år.
Så vad gjorde att du flyttade tillbaka hit till Costa del Sol?
– Jag har alltid känt mig hemma här. Från den första dagen jag satte min fot i Spanien. Jag kände mig aldrig riktigt hemma i Skandinavien. Jag tror jag var för högljudd. Jag pratar och skrattar väldigt högt som du hör. Här nere känner jag mig nästan lågmäld, ha, ha, ha!
Mariann har ett sådant där skratt som genast smittar av sig. Man blir glad i hennes närvaro. Och ha kul är något som hon återkommer till hela tiden. Hur viktigt det är att leva livet till fullo. Hennes företag heter förresten Art can be fun.
Men nu till hennes nya hus.
Vad var det som gjorde att du med ens blev så förälskad i huset?
– Det är konstigt med hus egentligen. Det liksom bara pratade med mig direkt. Jag hörde faktiskt hur det viskade: Kom och köp mig. Vi kommer att bli bästisar, jag lovar! Detta trots att det i stort sett var fallfärdigt. Men jag såg direkt vilken potential det hade.
Var det något speciellt som slog dig?
– Ja, innanför denna oansenliga front så öppnade sig ett helt annat liv. Jag bor mitt i byn men ändå känns det som om jag bor på landet. Det är den stora pation med apelsinträdet i mitten som är så underbart.
Vem är det som bestämmer när det kommer till design? Du eller din man Les?
– Stackars Les, han hade ju inte en chans!, säger hon med ett brett leende, han bor fortfarande kvar i Singapore och är bara här sporadiskt.
Jag måste säga att du har lyckats otroligt bra. Det verkar ju som om det alltid har sett ut så här.
– Vad kul att du säger så för det var precis vad jag ville åstadkomma! Jag ville att det skulle bli ett hederligt, andalusiskt hem. Jag ville absolut inte att det skulle se ”nyrenoverat” ut. Jag har stor respekt för spanjorerna och deras sätt att använda material och deras sätt att bygga. Mitt hus, Casa Rol, är ursprungligen runt 300 år gammalt och K-märkt. Det inger respekt.
När jag renoverade en gammal skånelänga på österlen så sa jag till min byggare att han var absolut förbjuden att använda vattenpass. Det fick inte bli för rakt, för perfekt.
– Lustigt för jag gjorde precis detsamma. Raka linjer är för nybyggda hus, inte för en gammal ruin som den här.
Så du ångrar ingenting då?
– Nä, vet du vad. Jag har bott här i över ett år nu och fortfarande varje gång jag sticker in nyckeln i dörren så fylls jag av en oerhörd lyckokänsla. Det här är mitt hem och jag är både stolt och glad över det.
Du höll ju i renoveringen själv, hur var det?
– Bortsett från några enstaka dagar när jag allvarligt frågade mig själv vad jag egentligen höll på med, så var det fantastiskt.
– Mitt råd till någon som skall totalrenovera sitt hus är att bo där samtidigt. Eller åtminstone ha någon på plats större delen av tiden. Det är så många frågor som dyker upp hela tiden under arbetets gång som behöver snabba svar.
– Men du måste vara beredd att leva lite bohemiskt ett tag och du måste vara beredd att städa mycket. Jag har aldrig städat så mycket i mitt liv!, säger hon med ett stort skratt.
Skratten kommer ofta, och ja, ganska högljutt när vi sitter och pratar. Hon pratar lidelsefullt om Spanien och spanjorerna. Lika lidelsefullt pratar hon om sitt jobb. Hon är konstnär och har haft många utställningar runt om i världen. Hon har också kurser i olika trycktekniker.
Jag har förstått att du hade många utställningar bland annat på Red Sea Gallery (www.redseagallery.com ) i Singapore. Du var också kursledare på det välkända museet Singapore Tyler Print Institute (www.stpi.com.sg ). Du var mer eller mindre en kändis där var du inte?
– Jo jag var faktiskt det, svarar hon återigen med det där leendet.
Hur känns det då nu när du bor här i Mijas och få människor känner till dig?
– Det känns toppen! Jag fylls av någon slags ödmjukhet som känns bra. Jag har börjat att ha kurser här i mitt hus nu och det är alltid så kul att träffa nya människor. För många är det första gången de har gjort ett tryck av sina skisser eller målningar och de skiner alltid upp när de ser slutresultatet.
Så det är vad du sysslar med nu då?
– Ja det, och så målar jag givetvis själv. Det är en bra kombination för konstnärsskapet kan bli lite ensamt ibland. Ett skäl att jag köpte just det här huset var att jag enkelt kunde dela upp det i ett boende och en arbetsplats. Visst funkar det bra?
Att det fungerar bra är bara förnamnet. Det går absolut inte att ta fel på vad det är för kvinna som bor i det här huset. Det utstrålar kreativitet och positivism. Vart du än går så dyker det upp nya små detaljer som gör det väldigt spännande.
Innan jag går så tillägger hon:
– Du vet ju hur många turister som kommer hit. Innan jag byggde om så gjorde de allt vad de kunde för att inte få med mitt hus på sina foton. I dag så går det inte en dag utan att jag ser en liten japan som plåtar mitt hus. Så någonting måste jag ha gjort rätt!
Svenska Magasinets inredningsskribent Annika Jonsson har sin bakgrund i Konstfack och på reklambyråer som art director. I dag arbetar hon med inredning, renovering och ombyggnad av hus. Annika bor i Mijas Pueblo och kan också hjälpa dig hitta det rätta huset. Du når henne på: annikacostadelsol@gmail.com.
Fotnot: Vill du veta mer om Marianns verksamhet så kan du gå in på:
www.artcanbefun.com.