Olos de auga/ojos de auga (2006) Översatta av Lean E HeymanEkholm och Tegebjer 2011. Polisinspektör Leo Caldas hade just tagit av sig lurarna efter att ha låtit sig höras I etern. Som polis talade han till folket och svarade på frågor, ibland de mest befängda Av Iwan Morelius
Han blev glad när han kallades av sin assistant, Este´vez. Han var den hetlevrade , typiskt rytande och han var förflyttad från trakten av Zaragoza. Caldas undrade varför. Ganska snart fick han det klart för sig.
Det han nu fick se tystnade honom i fasa. Mannen låg naken i sängen med skador han dittills aldrig sett. Underlivet var uppsvällt, mörkt och såg uppbränt och förtorkat ut. Lemmen såg ut som ett litet russin. Leo täckte over skammen.
Läkare och tekniker var I fullt arbete. Leo hälsade vänligt,som vanligt, alla var tysta, skrämda av synen. Lägenheten de befann sig i, Tornet,en tjugovånings lyxlägenhet med vida vyer over vik och hav, betagande. Este´vez fastnade vid fönster från goln till tak, men återkallades till jorden av Caldas Som alltid scannade Leo noga alla detaljer. Luis Reigosa, offret, visade sig vara den jazzsaxofonist Caldas hade lyssnat till på en club. Nu var han ett skrumpet lik. Livet är grymt och outgrundligt, tänker Leo, som inte har hårdnat. Han får inte påverkas utan måste tänka klart logiskt.
Bokhyllor betyder mycket. Vad mannen läser är viktigt och han kollar först nattygsbordet. En deckare och i hyllorna fler deckare, det är ju förståeligt. Men den andra boken, en Hegel, en filosof? En tungsint filosof som tror på smärta som renar? Stämmer inte med det övriga. Måste jag komma ihåg tanker han. Ett bokmärke och ett stycke understruket. Hegel välkomnar smärtan om den leder till ånger. Och att Luis Reigas har lidit star helt klart, men av vad?
Läkaren som undersökt liket har svarat:Formalin som injuserats I penis. Smärta! Caldas frågar sig vem som har anledning att hämnas så grymt. Leo och hans assistant får ett svårt sökande då de hamnar på rökiga barer, soliga stränder och mysiga tavernor. Leo får berätta om sitt stora intresse för Gallisk mat, som doftar så förföriskt. “Salve”, han blir rent lyrisk!
Begravningen vill han bevista, kanske är han där, mördaren. Musikvännerna ställer upp mangrant, någon grater förtvivlat. Modern I svart med dubbel besvikelse – bög och död. Bland alla ser Leo en vithårig man, Zuriagas stiftelsens grundare. Han talar inte med någon, hör inte till de övriga sörjande. Caldos fascineras av mannen och hans snövita hår.
Vidare undersökningar leder till häpnadsväckande insikter I en mans liv. En man som nästan är en levande legend. Fortsättningen blir otroligt spännande och oväntad rakt igenom. Ännu ett par mord gör inte historien mindre till en önskan att hitta mördaren. Flera misstänkta ur olika kretsar. Leo får nytta av sin hetlevrade assistant.
Domingo Villar ger oss en annorlunda deckare med ett annorlunda sätt att närma sig ett mordfall. Han är matskribent bland annat och skriver film och TV-manus. Han har fått priset “Brigade 21” för denna bok du nyss läst. Han gör mig mycket nyfiken på Galicien, staden Vigo och Torallaön. Hans intresse för jazzgiganterna ökar på min nyfikenhet för hans tredje bok, som ska komma inom kort. Som avslutning kan man nästan höra Billie Holiday med gråt I rösten: Someday he´ll come alongThe man I loveAnd he´ll be big and strongThe man I love
Domingo Villar växte upp i Vigo, Galicien och bor nu i Madrid. Han är en manusförfattare och romanförfattare vars två romaner har blivit bestsellers och nominerade till flera priser i Spanien.
I oktober 2011 kom hans debutroman Nattens mörka toner på svenska.
Hans andra roman, La Playa de los ahogados / Death on a Galician Shore (svensk titel ännu ej bestämd) om kommissarie Leo Caldas blev den 23 maj nominerad till The Crime Writer’s Associations pris The Dagger Award.
