Jag och min fru köpte nyligen en lägenhet i Marbella där vi avser tillbringa några månader om året. Vi har nu, efter många rundturer till de lokala möbelhandlarna i San Pedro och Estepona, och en och annan ”straffrunda” till Svenskhetens hörnpelare, IKEA i Malaga, inrett lägenheten, och nu återstod bara grillen… Ett viktigt men simpelt inventarium. Sonen med familj hade just kommit ner från Stockholm för första gången för att fira Valborg, och nu återstod bara grillen för att familjelyckan skulle vara fullständig. Sill, lax, färskpotatis, knäckebröd och en prästost tillsammans med en snaps hade inhandlats i svenskbutiken för att miljöomställningen vid denna högtid inte skulle bli för abrupt.
Sagt och gjort. Grill, det köper man säkert i den lokala macken. Där har dom i alla fall gasoltuber, så där börjar vi. Nej, tyvärr gasol finns det, men inga grillar, så vi ger oss glada i hågen av till Carrefour i Estepona. Där skulle vi ändå inhandla solstolar, så där kan vi säkert också köpa grillar. Carrefour är ju inte en av världens största detaljhandelskedjor för ros skull. Men, ack vilket dåligt utbud av grillar….
Vi lämnar av solstolarna i lägenheten och fortsätter till möbel och trädgårdsaffären i la Campana, som vi tidigare besökt. Nej, tyvärr utbudet där var också begränsat, men dessbättre fanns det en affär bredvid där grillen kunde köpas, dock ingen gasol, men det finns ju vid Repsolmacken. No problem, mission almost completed!
Alltså, nästa stopp Repsol macken vid Benhavisavfarten. Jovisst, där kan man köpa gasol förstod vi på vår bristfälliga spanska (och deras bristfälliga engelska), men först måste måste man ha ett kontrakt, och det skaffar man på Repsol i San Pedro. Avenida så och så som ligger i centrum. No problems, klockan var ju bara ca 17:00 och vi hade nog bara varit borta någon dryg timme, och lång tid kvar till grillning och Valborgsmässofirande.
Vi vänder om och åker tillbaka till San Pedro. Vi hittar ju inte speciellt väl där ska väl erkännas, och gatan som nämnts lyckades vi inte hitta själva. Vi stannar till vid en möbelaffär som vi handlat mycket i och ber om hjälp. Nej, ingen aning. Kanske där vid tjurfäktningsarenan vid Centro Plaza, där finns visst en Repsolmack. Försök där.
Vi åker en sväng och tar vägen mot La Campana, men vänder efter en kort stund pga av bilkö och att det häftiga regnet förorsakat översvämning som gjorde det osäkert att komma fram denna väg.(att sonen lyckats få med sig ”skitvädret” med regn och kyla från Sverige, samtidigt som värmen farit norrut, gjorde ju förutsättningarna för en riktigt ”svensk Valborg” ändå bättre) Att köra under Carreteran vid Puerto Banus hade vi hört kunde också vara vanskligt, så vi kom tillbaka till den vänliga möbelhandlaren (som fått sig en välbehövlig cash flow tillströmning vid våra tidigare besök) som nu gick till restaurangägaren bredvid för råd. Efter en kvarts väntan kom han tillbaka med en grov skiss, som visade några rondeller och en ungefärlig plats till ”Butano”, där gasol säljs.
Orientering var aldrig min starka sida, och GPS hade vi ingen i hyrbilen, och data roaming är ju dyrt, så våra I-phones inbygda GPS´ar fick vila. Det här ska vi ju kunna hitta, med sonen som chaufför och mig som navigatör.
En halvtimme senare hade vi fortfarande inte hittat stället, trots att vi frågat en yngre kvinna efter vägen om råd. Ring din bror i Sverige som ju känner San Pedro föreslog sonen. Ja, det var ju en tanke, det är ju förresten ”hans fel” att vi var där, eller rättare sagt förtjänst eftersom han ”lurat oss till Marbella” men förresten vi ringer en god vän som bott i Marbella i 25 år. Han måste ju veta. Varför gå över ån efter vatten?
Vi ringer vännen. Nej, tyvärr han grillar inte, men visst det finns en depå strax under viadukten vid motorvägen på Rondavägen. Åk dit. De kan säkert hjälpa till. Sagt och gjort, vi åker dit, och döm om vår förvåning vi hittar direkt. Men, tyvärr ni måste ha kontrakt. Det får man i San Pedro. Var det låg lyckades han inte förklara bättre än att det var nära busstationen, som vi ungefär visste var den låg. Tillbaka till ruta ett, tillbaka till San Pedros centrum som vi nu faktiskt börjar hitta rätt bra i. Dock inte till Butano, som Repsols kontor kallas.
Vi frågar en man på gatan, och konstaterar att han inte kunde engelska, men förmodligen stötte han Generalisimus Franco under kriget, så tyskan var det inget fel på. Inte på min heller, så nu förstod vi hur vi skulle åka. Danke Schön, Senor, och adios! Mot Butano. Sonen styr, parkerar och jag går glad i hågen in för att skriva kontrakt på en tub gasol till min nyinförskaffade grill.
Ut kommer jag snart, efter att jag faktiskt, förlåt, var tvungen att berätta för den vänlige tjänstemannen att det verkar som det är ”ett större äventyr i Spanien att köpa gasol än det kanske är på andra platser på jorden”. (än på någon plats i universum tänkte jag argt för mig själv) Problemet, förstår ni, var att vi bor på fel sida av gränsen. Inte i San Pedro, utan på andra sidan vägen, i Estepona, så vi måste åka till Estepona för att skriva kontrakt. Det går ju inte för sig för en utböling från Estepona, tillika svensk ska skriva kontrakt på en tub i San Pedro. Det borde vi insett.
Suck, sonen förstod ingenting och föreslog att vi åker hem och steker köttet på spisen. Vi har ju el i alla fall, och sillen och nubben väntar….
Men, skam den som ger sig, klockan var ju inte ens sju, och det är ju bara 13 km till Estepona. Det går fort. Vi vet ju att ”Butano” i Estepona ligger vid Barclays Bank vid strandpromenaden. Inga problem, vi sticker. (för säkerhets skull ringer vi till familjen och informerar om de små problemen så att de inte efterlyser oss hos polisen- de förvecklingar det skulle kunna meföra vill vi verkligen inte utsätta oss för)
Alltså, vi åker till Estepona igen. Vi har ju faktiskt inte varit där på ett par timmar, så återseendet blir kärt. Förbi Carrefouren, ner mot strandpromenaden. Nu var det bara en parkeringsplats. Nej, glöm det, sonen släpper mig och glad i hågen, men eg lite småfrustrerad för att inte överdriva, så förklarar jag mitt ärende på min bristfälliga spanska. Eftersom hennes engelska inte ens var bristfällig utan obefintlig, så tar det lite tid. Men, tyvärr, hon kan inte skriva kontrakt med mig om jag inte kan visa att jag äger en grill..
Jag skulle tagit med mig en instruktionsbok tyckte hon, men eftersom vi vid en av våra förbifarter vid vår lägenhet dumpat grillen i förrådet i garaget, så kunde jag inte visa hårdvaran. Men, inga problemas, vi kan åka till Repsolmacken som ligger vid utfarten i väster mot Gilbraltarhållet. Där behövs inget kontrakt upplyser hon oss!? Det visste jag ju var det var eftersom vi köpt möbler på Furniture World som ligger i området. Vid rondellen efter BP- macken, uppför backen bara. Lätt!
Off we go. Vi hittar BP macken. Vi ser Furniture World, men ingen Repsolmack. Vi letar och letar, men eftersom klockan nu är halv åtta eller något sånt, så får vi bara konstatera att ”det går lika bra utan gasol” att äta kött stekt på spisen. Vi har ju i alla fall både lax, sill, knäckebröd, Präst och lilla nubben.
Valborg blir trots allt en trevlig kväll, och episoden ovan gav efter att värsta frustrationen lagt sig, upphov till en del glada skratt.
Epilog: 3 dagar senare, eftersom det akuta behovet av grill avtagit, så återkommer jag till Butanol/Repsol kontoret vid Avenida de Espana i Estepona, och träffar samma dam som rekommenderade mig att ta med instruktionsboken. Nu med instruktionsbok, och gaskoppling medtagen för säkerhets skull för att styrka autenciteten. (kvittot kunde jag tyvärr inte hitta och grillen var för bökig att ta med)
Tyvärr, du måste ha kvittot säger hon efter några minuters övervägande. Instruktionsbok var inte nödvändig förstod jag på Senoran, som nu ritade en ny karta till Repsol i Esteponas västra utkant, där inget kontrakt behövs.
På vägen dit, stannade jag och hustrun till på Furniture World för att inhandla något annat som ett hushåll, enligt hustrun, behöver. Vi nämnde i förbigående om problemen, varför damen i denna affär som också sett försäljningskurvan vända uppåt efter vårt tidigare besök, förklarade att det inte var en mack, utan en depå som fanns i närheten. Hon sålde f ö gasol till de kunder som köper grill hos henne, och tyvärr hade hon ingen tub hemma, och förresten hade vi ju reda grill. Men, hon kunde ringa och förvarna om att vi skulle komma och berätta om våra probem.
Vi tackar för hjälpen, och5 minuter senare är vi framme vid gasoldepån. Ut kommer en ung vänlig man och frågar vilken tub vi skulle ha. En stor eller en liten? I plast eller i metall? Vi väljer den mindre i plast. Vi betalar mannen 34,50 €, och går lyckliga ut till bilen. Stoppar in gasoltuben i bilen och åker hem.
Per Wahlström