I vissa hypotekslån förekommer klausuler om en nedre gräns, det vill säga villkor om en minimigräns för räntesatsen (vanligtvis mellan 3% och 4,5%). Villkoren tillämpas endast i de fall då referensindexet (vanligtvis euribor) plus den avtalade differensen (exempelvis 0,5%) är lägre än nämnda minimigräns Vi tar ett praktiskt och aktuellt exempel: Den senaste euribor som publicerades då denna artikel skrevs uppgår till 1,55%. Om differensen som fastställdes i låneavtalet var 0,50 % så skulle den förändrade räntesatsen i dessa dagar vara 2,05% (1,55% + 0,50%). Men om vi tillhör de otursamma låntagare vars låneavtal innehåller klausuler med nedre gräns på 3,5%, så kommer räntesatsen till nästa uppdatering (som vanligtvis sker årligen) inte att vara 2,05 % utan 3,5%. Detta eftersom den sistnämnda räntesatsen är en orubblig gräns som inte får underskridas. Det myntade uttrycket ”bankerna förlorar aldrig” stämmer verkligen.

Denna nedre gräns av räntesatsen innebär ett högre belopp att betala varje månad, vilket naturligtvis påverkar låntagarnas ekonomi. Vi fortsätter med samma exempel: Om lånebeloppet är 200 000 euros och låneperioden är 25 år skulle vi betala 1001,25 euros per månad (om vi tillämpar den nedre gränsen för räntesatsen, alltså 3,5 %) istället för 852,59 euros per månad (om vi tillämpar räntesatsen 2,05 %). Skillnaden är 148,66 euros per månad eller 1783,92 euros per år.

Till följd därav, och i vårt exempel, kommer nämnda överpris att öka i takt med att låneperioden framskrider de år då euribor plus den avtalade differensen är lägre än 3,5% vid det datum då räntan uppdateras, eller med andra ord, alla år som eurobor är lägre än 3%.

Nämnda villkor har förklarats oskäligt och därmed ogiltigt i en banbrytande dom som avkunnades av en domstol i Sevilla i september 2010. I domskälen anges att orsaken till ogiltigheten inte är själva förekomsten av en minimigräns, utan bristen på proportion och den påtagliga obalansen mellan minimigränsen och maximigränsen (som vanligtvis är cirka 15%). Med andra ord är det nästan omöjligt att nå taket på 15% om vi tittar på hur räntesatserna har utvecklats historiskt (i synnerhet euribor). Däremot är det mycket troligt att den minimigränsen underskrids, så som den har gjort oavbrutet de senaste två åren (sedan januari 2009).

Faktum är att många klienter bekräftar att de inte kände till förekomsten av en minimigräns eller dess ekonomiska konsekvenser, trots att den står i låneavtalet, och klienterna klagar på bristfällig information och avsaknad av transparens.

Emellertid har en domstol i Madrid nyligen beviljat en tidsfrist på två månader för att alla konsumenter som har drabbats av villkor med minimigränser ska kunna inställa sig i en process i vilken de driver en grupptalan om ogiltighet av nämnda klausuler. Talan riktas mot 45 finansinstitut. Denna mekanism är en möjlighet som är lättillgänglig för alla låntagare eftersom grupptalan innebär lägre rättegångskostnader för var och en som deltar. En eventuell gillande dom skulle bara gynna de komsumenter som har anslutit sig till grupptalan.

Vi på IURA kommer att inställa oss i nämnda rättsprocess inom den tidsfrist som har beviljats, för att försvara de många drabbade låntagarnas intressen. I processen kommer vi att ansöka om att respektive finansinstitut upphör med att tillämpa nämnda klausul framöver, liksom att de ska betala tillbaka de belopp som låntagarna har betalat till följd av tillämpning av klausulen om minimigräns.

Alla ansträngningar som görs i processen kommer definitivt vara värt besväret, då målet är att ta bort den obalans som förekommer mellan långivare och låntagare vad gäller deras rättigheter och skyldigheter.

Fråga advokaten
Denna fråga är besvarad av advokater på IURA:s Advokatbyrå som kommer att besvara fler frågor i kommande nummer. Har du någon fråga kan du e-posta den till: ulrica@iura.es
Ulrica Jonsson, Skandinavisk Representant, IURA Despacho Jurídico, tlf: 618 418 336.