Legenden berättar att en man från byn Almonte gick ut för att jaga. Under jakten väcktes plötsligt hans uppmärksamhet av skallet från hundarna. Med stor ansträngning tog han sig fram till den indikerade platsen, mellan taggbuskar och snår där han fick syn på ett starkt ljussken i ett olivträd. Det var självaste jungfrun han såg Foto, research och faktatext: Ann-Marie Näslund

Han lyfte upp henne på sina axlar för att med stor möda bära henne till sin hemby. Efter ett tag föll han helt utmattad och trött i sömn. När han vaknade var jungfrun försvunnen. Full av smärta återvände han till fyndplatsen där han på nytt upptäckte henne.

Mannen gick tillbaka till sin by och berättade om uppenbarelsen och fick förstärkning av prästerskapet och ordenskapitlet för att på nytt finna jungfrun på den ursprungliga platsen. Just där, på platsen för det urholkade olivträdet, byggdes ett kapell med ett altare att placera henne på. Där står hon än idag, för allmän beskådan, tillbedjan och dyrkan. På altaret, bakom ett högt galler sitter hon tryggt.

Kapellet är enkelt och saknar sittplatser. Detta för att rymma så många människor som möjligt åt gången och för att underlätta flödet av pilgrimer som tar sig fram till gallret. Endast en gång per år kommer jungfrun ut. Då är det los almonteños, några få utvalda invånare från byn Almonte, som på natten till rocío-måndagen klättrar ända upp för stänglet och lyfter ut den gigantiska pjäsen som väger närmare ett ton. Hon bärs runt på hundratals axlar under ca 6 timmar bland den stor folksamling och ”hälsar på” hos vart och ett av hundratalet brödraskap. Allt sker efter en minutiös plan där varje brödraskap besöks i den ordning det grundades.

Det allra första kapellet byggdes redan 1270 på uppdrag av Alfonso X Sabio. Byggnaden tjänade ända till år 1755 då en jordbävning jämnade den med marken. Strax därefter byggdes kapell nummer två som står på platsen än idag.

Föds in i Brödraskap
Det finns idag 108 erkända brödraskap. Brödraskapen har nästan uteslutande geografisk förankring. Varje region har sitt eget brödraskap. Detta innebär att man så gott som ”föds” in i ett brödraskap. Det kan vara svårt att komma in i ett brödraskap för den som inte har en naturlig anknytning.

De flesta större brödraskap är uppbyggda på så sätt att varje familj eller annan sammanslutning har sina egna fordon. Man kan till exempel ha en egen carriola (vagn), där man ansvarar för egen förtäring, egen logi etc men går under brödraskapets namn. Ceremonierna är dock gemensamma för hela brödraskapet.

Vägarna till El Rocío
Vägen till El Rocío börjar egentligen där man bor. Om man bor väldigt långt bort, går det bra att starta från till exempel Sevilla. De klassiska vägarna till El Rocío är flera. Sevilla, Cádiz/Sanlúcar de Barrameda, Huelva, Almonte.
Några berömda milstolpar under vägen är El Vado del Río Quema, Las Rayas, El Palacio och El Puente del Ajolí.

El Vado del Río Quema har en symbolisk betydelse genom att liknas vid Jordanfloden. När människor och djur har färdats lång väg i torr sand är det en otroligt uppfriskande känsla att få vada genom vattnet som går upp till knäna.
I detta vatten döps de pilgrimer som går vandringen för första gången. Namnen är av poetisk karaktär som anknyter till la romería; El Lirio Peregrino, El Junco de las Marismas, Alegría del camino är några exempel på pilgrimsnamn.

Las Rayas eller La Raya är beteckningen på en brandgata som går rakt igenom Naturreservatet Doñana. Denna passage anses som den allra svåraste under vandringen. Brandgatan består av djup sand och omges av pinjeträd. Att gå genom Las Rayas är som att gå genom en vägg, eftersom sand och mindre partiklar rörs upp till ett moln av damm.

El Simpecado
El Simpecado är något som har en mycket central roll. Varje brödraskap har en silvervagn, vanligen dragen av oxar. Denna vagn är utsmyckad med stearinljus, blommor, och har längst bak, på den mest upphöjda platsen ett standar. Standaret är broderat med guldtråd och förställer La Virgen del Rocío. Det är detta som kallas för El Simpecado.

Trots att varje simpecado föreställer denna samma jungfru, ser de olika ut för varje brödraskap. El Simpecado filerar allra först under hela pilgrimsvandringen, dvs först kommer oxarna, därefter silvervagnen med simpecadon i.

Pingstveckan i El Rocío
Under hela pingstveckan händer olika saker under de olika veckodagarna.
Det officiella intåget i byn sker i rangordning efter år sedan grundandet. Under Lunes del Rocío, som alltid infaller under Annandag Pingst, stormas La Ermita. Det går till så att los almonteños (almonteborna) går fram till koret i den lilla kyrkan och klättrar över staketet. Därefter lyfter de på sina bara axlar ut jungfrun och bär runt henne. (Hon väger närmare ett ton.) Detta sker kl 3.00 på natten och håller på till ca kl 9.00 på morgonen därpå.

Sevillanas Rocieras
Den typ av musik som allra starkast utmärker denna pilgrimsvandring är Sevillanas. Sevillanas sjungs under hela pilgrimsvandringen. Sevillanas påminner mycket om flamencon, och anses av många vara ”en kusin till flamencon”.