Skulle legenden Simon Spies ha levat skulle han ha blivit 90 år den 1 september. Det första veckoslutet i september samlades i Köpenhamn över 300 personer som tidigare har jobbat för Spies, för att träffas, umgås och minnas gamla tider Av Ola Josefsson

Simon Ove Christian Oglivie Spies grundade 1956 reseföretaget Spies och 1965 charterbolaget Conair of Scandinavia. Simon Spies var mannen som fick skandinaverna att resa utomlands på charter till främst Mallorca och Costa del Sol.

Simon Spies var ett original i ordets rätta bemärkelser och anekdoterna om vad han sa och gjorde skulle räcka till många hyllmeter litteratur. Att Hollywood inte har gjort en film om Simon Spies är märkligt, här finns nämligen alla ingredienser. Det handlade om ett utsvävande privatliv.
Från det att han lade sig till med en hippiestil, odlade helskägg under 1970-talet till att han fotograferades naken på en av Köpenhamns många porrklubbar. Det var spritorgier, droger och mängder av vackra flickor. Vid sin 60-årsdag bjöd han in ”hela Köpenhamn” till sitt enorma kalas mitt i Köpenhamn.

Rolf von Essen började som VD-assistent i Spieskoncernen 1963. Var i Torremolinos i slutet på 1960-talet innan han återvände till Spies och blev VD för det svenska bolaget AB Spies Resor från 1968 till 1982. Rolf von Essen menar att Simon Spies utsvävande privatliv var en del av ett PR-trick.
-Simon Spies odlade en myt kring sin egen person och han gjorde det i marknadsföringssyfte. En sexskandal och så ökade försäljningen med 20 procent.
Simon Spies menade att ju mer bilden av honom som grotesk framställdes desto mer spaltmillimeter skulle det skrivas om hans person vilket i sin tur skulle betyda att det krävdes mindre summor pengar på annonser.

Simon hade sommarhus på Torö, ”Villa Fjolle”, i skärgården utanför Nynäshamn. Det var mer känt som det ”runda huset”, och såg ut som ett självbärande ägg i betong. Administratör för ”Villa Fjolle” var Rolf von Essen.
-Simon brukade besöka sitt sommarhus i juli månad i samband med en personalfest. Han kom i en karavan från Danmark, reste i en Mercedes 600, efter kom tjejerna i pastellfärger, minns Rolf von Essen och berättar om hur Simon bad honom förbereda banken i Stockholm på att han skulle hämta en miljon kronor.

Det ösregnade den dagen när Simon Spies promenerade tre kilometer till bankkontoret på St. Eriksgatan klockan 9 för att hämta ut en miljon kronor i kontanter. Han kom i trenchcoat, hatt, stort skägg – och var totalt genomblöt. Och det blev blött efter honom, inne på banken…
”Var är min miljon”, sa Simon Spies som fick sin miljon och stoppade sin trenchcoat med sedelbuntar så att han såg ut som en Michelingubbe.

Så blev det personalfest och alla undrade var Simon Spies höll hus. Han var i ”Villa Fjolle”, iförd ett leopardskinn och i hans högra hand höll han en unikabox, innehållande en miljon kronor.
-När jag frågade Simon vad han skulle göra med pengarna blev svaret att han bara ville veta hur det kändes att hålla en miljon kronor i handen. Den episoden ger en bra bild över hur Simon Spies var, säger Rolf von Essen.

Största konkurrenten till Spies utåt sett vid den här tidpunkten var Tjäreborg. Prästen Eilif Krogager och namnet på hans by blev en resebyråverksamhet. Enligt Rolf von Essen var Krogager och Spies spekulativa kompisar.
-I motsats till den bild som kom via media att de vara värsta konkurrenter så gjorde de allt i marknadsföringssyfte. Det var dock aldrig tal om något samgående.

1983, ett år före sin död, gifte han sig med 21-åriga Janni Brodersen. Simon mötte Janni när hon var 16 år, en springflicka som senare blev hans fjärde och sista hustru och arvtagare till större delen av Simon Spies förmögenhet. Avsikten handlade om arvsskatten. Simon testamenterade hela koncernen till Janni av principiella skäl.
-Janni blev direktör och styrelseordförande och hon började karriären med att utbilda sig…
Hon prövade allt inom utbildning, omgav sig med dåliga rådgivare och sjakaler. Jannis förmögenhet var enorm. Men på bara några få år stod det klart att Spieskoncernen var nära konkurs. Janni drog sig tillbaka och avyttrade det mesta och företaget Spies Reiser köptes upp av våra dagars MyTravel/Thomas Cook.

Simon Spies var spektakulär men folk älskade honom. Osålda platser gick för en dansk krona och det var inte tal om annat än att han gick hem i stugorna. Simon var pionjären som gjorde att ”vanligt folk” fick råd till att resa.
Simon Spies avled den 16 april 1984 i leversvikt och lämnade ett stort tomrum efter sig. Vid hans begravning bars kistan av ett stort antal av Conairs dåvarande flygkaptener, iklädda uniformer.

Spies glömde inte sina anställda som fick ärva ett antal tusenlappar per anställningsår. Och det finns en fond till minne av Simon Spies vilket gör att tidigare guider och anställda träffas till fester och högtider. I början av september samlades över 300 Spies-folk i Köpenhamn, i mars 2008 träffades 30 tidigare guider på hotell Tropicana i Torremolinos.

Det har gått några år sedan de första Spies-flygen landade i Málaga. Det danskägda bolaget finns inte mer. En promenad genom Torremolinos avslöjar dock att platsen under många år var en av charterbolagets destinationer. Ännu idag sitter gamla klistermärken med Spies gula logga i vissa butiker.

Det var inte alltid att rummen stod klara för nästa skara inkommande turister. Andra turister måste ut, rummen städas och det gällde för guiderna att vara påhittiga.
-Det blev en rundtur i Málaga efter att resenärerna kommit med nattflyg och checkat ut bagage. Många tyckte att det var konstigt att vi gjorde en rundtur i Málaga stad klockan 4 på morgonen och för att sedan se soluppgången…, berättar Siv Ling, reseledare hos Spies under åren 1970 till 1975.

Som guide hos Spies sökte alla slags människor som cirkusakrobater, universitetsstuderande, operasångare, pianister, typografer, sjukpersonal, lärare och många andra.
-Det var en salig blandning av olika yrkesgrupper som ville prova på jobbet som Spiesguide, minns Siv Ling. Och så lärde vi oss att ha på det danska smilet (läs sonrisa danesa)…
1972 kom det 14 Spiesflyg i veckan till Málaga. Spiespersonalens röda dräkter var i konkurrens med Guardia Civil den vanligaste uniformen i Torremolinos.

”Har du arbetat hos Simon Spies så är ingenting omöjligt”. Ett vanligt uttryck hos de Spiesguider jag möter, ett uttryck som myntades av Ruth Delbing i samband med en intervju i Berlingske Tidene. En av orsakerna till uttrycket enligt Siv Ling var att som guide hos Spies så fanns det ingen annan att fråga. När resenärerna hade frågor gällde det att svara.

Det fanns en reklamationsavdelning vid kontoret vid Carretera de Cádiz 66 i Torremolinos. Kön dit var lång. Resenärer som ville klaga på ditt och datt men i regel kunde inte Spiespersonalen göra något förutom att ta emot klagomål och kön ringlade sig lång ut på gatan…

Historierna är många som när en guide skulle berätta om morernas sista fäste i Granada. Morerna var dåtidens araber som styrde över stora delar av Spanien under mer än 700 år. Deras sista fäste var Granada innan det katolska kungaparet Ferdinand och Isabell intog staden. Men för den Spiesguide som skulle berätta historien blev ordvalet fel.
Morernas sista fästning, Granada, blev till horornas sista fästning. ”Det katolska kungaparet intog Granada och det blev horornas sista suck…”.