Allmänna val kommer att hållas i Spanien den 20 november. Bedömare och politiska kommentatorer menar att valkampanjen kommer att fokusera på ekonomin som är hårt belastad med 21 procents arbetslöshet, en ungdomsarbetslöshet på 46,2 procent, svag tillväxt och dystra framtidsutsikter Av Ola Josefsson
Förutom arbetslösheten och svag tillväxt är Spaniens lånekostnader skyhöga eftersom ekonomin kämpar med problem som uppstod i kölvattnet efter att fastighetsbubblan sprack. Att den tidigare överhettade fastighetsbranschen skulle falla till fryspunkten blundade regeringen för.
Det är ett land i kaos som José Luis Rodríguez Zapatero lämnar efter sig. Han ångrar inte något av det han gjort, eller borde ha gjort, han försvarar sin regering fullt ut. Anspråkslöshet är inte Zapateros starka sida.
Det är mycket som inte står rätt till i nationen. Frågan är om Spanien i modern tid har varit mer splittrat än vad landet är just nu. Regionalt självstyre kräver enorma resurser i form av tid, pengar och ansträngningar. Den som försöker anstränga sig i att se om Spaniens olika regioner drar åt samma håll mödar sig förgäves.
Det är märkligt att det inte finns större intresse i att göra jobbet och få Spanien på fötter. I stället handlar det om att försvara regionernas rättigheter (läs sina egna intressen) till vilken kostnad som helst. Nu står Spanien upp över öronen med skuldtyngda kommuner och skuldtyngda regionala parlament.
Hur provinsen Málaga kan ha så många som 101 olika kommuner där flera av dem har endast några hundra invånare förundras de flesta utländska besökare av. Jag får ofta den frågan och mannen på gatan tillägger ”vilket slöseri med tillgångar och resurser”.
Att den nuvarande PSOE-regeringen väljer att tillfälligt införa förmögenhetsskatten, som togs bort 2008, ska ses i det perspektivet att de vill gå proteströrelsen till mötes. Med en sådan handling visar PSOE att personer med förmögenheter och kapital ska betala mer. Det applåderas av de grupper som sedan maj samlas på gator och torg i Spanien under namnet ”Movimiento M-15”. En och annan av dessa kommer att svälja PSOE:s lockbete.
Partido Popular leder stort i opinionsundersökningar och har ett övertag på omkring tio procentenheter. Det skulle ge PP majoritet om det vore val idag. För att PP skulle förlora valet den 20 november krävs något riktigt dramatiskt – som 2004 då terroristattentat i Madrid fick väljaropinionen att svänga över till PSOE:s fördel på bara några timmar.
Inom vissa delar av etablissemanget i Spanien har det blåst vänstervindar. Det är delar av samhället som syns och hörs mest i medier. Spanjoren på gatan eller ”verklighetens folk” för att planka ett KD-uttryck står för värderingar som starka familjeband, trygghet på gator och torg.
Valet kring vem som får flytta in i regeringsbostaden La Moncloa står mellan två grånande herrar, Mariano Rajoy, inte direkt den färgstarkaste partiledaren för PP, och PSOE:s Alfredo Pérez Rubalcába. Båda granskas intensivt i spanska medier.
I en analys säger Juan Manuel Sabucedo, professor i socialpsykologi vid universitetet i Santiago de Compostela, att varken Rajoy eller Rubalcaba har den karisma som behövs för att förmedla en illusion. De är snarare män tillverkade i en ”politisk maskin” och båda har trist kroppsspråk.
Vad säger spanjorerna själva om huvudkandidaterna? I en undersökning från Spaniens motsvarighet till SCB, Centro de Investigaciones Sociológicas (CIS), får Rubalcaba högre betyg än Rajoy men 40,2 procent av befolkningen anser att PP är mer kompetenta i ekonomiska frågor än den nuvarande regeringen som får 21,1 procents stöd.
Frågan är vad herrarna har att komma med i ekonomiska frågor. ”Dessa två har jobbat inom de flesta områden, men det viktigaste, ekonomin, är de ganska gröna i”, skriver Ignacio Marco-Gardoqui, tidigare generaldirektör vid La Caixa Banca Privada och numera krönikör i tidningskoncernen Vocento.
I Andalusien är det regionval i mars nästa år. Valet till det andalusiska parlamentet tidigareläggs inte. Kanske det blir en räddningsplanka för det nu styrande PSOE i Andalusien. Partido Popular leder i opinionsundersökningarna inför regionvalet. Men ledningen är knapp.
Att PP vinner det allmänna valet i november är de flesta i nuläget inställda på. Då tvingas partiet att göra ordentliga nedskärningar i den offentliga sektorn och strama upp hela den spanska samhällsstrukturen. För det traditionellt ”röda” Andalusien kommer det att upplevas som skrämselskott. Det är ett inte alltför troligt scenario att opinionen i Andalusien kan svänga över till PSOE:s fördel lagom till regionvalet i mars 2012.