Fram till godkännandet av Lag 7/2006, ”Protección de la Salud y de Lucha contra el Dopaje en el Deporte” (LOPS), på svenska betyder detta skydd för folkhälsan och kamp mot dopingen inom idrotten, fanns det ingen lag i Spanien som straffade doping. Detta innebar att kampen mot konsumtionen av förbjudna preparat och användningen av olagliga metoder, avsedda att på ett konstgjort sätt öka prestationsförmågan hos idrottsmän, blev ställt åt sidan till den administrativa förvaltningens åligganden. Straffrätten samarbetar sedan dess med att bevara folkhälsan inom idrotten Introduktionen av dopingbrott som en form av brott mot folkhälsan motiveras på grundval av tre förutsättningar:

Vetenskaplig ackreditering av metodernas och dopningspreparatens skadeverkan, förekomsten av ett specifikt område där dess användning kan breda ut sig – idrotten – och, det grundläggande syftet att skydda folkhälsan genom att ta hand om de nya verkligheterna gällande läkemedel och teknik. Samanfattningsvis handlar det om att förhindra att förbjudna produkter sätts i omlopp just därför att det har följdverkningar på folkhälsan.
Vår strafflag bestraffar genom sin nya artikel -361 bis-, de som ”utan terapeutisk motivering ordinerar, tillhandahåller, skänker, levererar, distribuerar, erbjuder eller underlättar, till idrottsmän tillhörande idrottsförening, men som ej tävlar, idrottsmän som ej tillhör någon idrottsförening och som idrottar på sin fritid, eller idrottsmän som deltar i tävlingar som organiseras i Spanien av idrottsföreningar, förbjudna preparat eller läkemedelsgrupper, likaså oreglerade metoder för att öka deras fysiska prestation, eller som påverkar tävlingsresultaten, som på grund av sitt innehåll, upprepning av dess intagande eller andra samverkande omständigheter sätter den utövandes liv i fara”.

Man betraktar alltså doping som straffbart bland idrottsmän, genom denna stadfästa strafforder, de beteenden som sätter medborgarnas fysiska hälsa på spel och som förknippas med fritidsidrott, eller om man är medlem i en idrottsförening och söker uppnå konstgjorda resultat eller konstgjord fysisk kapacitet. För dessa beteenden förutses fängelsstraff från sex månader till två år, böter från sex till arton månader och avstängning från offentlig tjänst eller sitt yrkesutövande, mellan två till fem år.
Lagstiftaren anser inte det som brott att inneha eller inta dopingpreparat som ska användas för eget bruk, eftersom man anser att den fysiska och psykiska hälsan och livet självt, är ens egna ägodelar. Idrottaren är fri att konsumera produkter som på ett konstgjort sätt förbättrar den fysiska kapaciteten. Det som man inte tillåter är godkännandet av idrottssegrar i officiella tävlingar om man har använt produkter som har förklarats förbjudna. Man anser som förbjudna metoder, användningen av produkter som ökar uppsamling, transportering eller frigörelse av syre, bloddoping, kemisk och fysisk manipulation, eller gendoping (användning av celler, gener eller genetiska beståndsämnen som ej är terapeutiska). Läkarvetenskapen erkänner att användningen av dessa ämnen och dopningsmetoder, medför oönskade bieffekter av allmän karaktär. Man utsätter den mänskliga organismen för risken att överskrida dess fysiologiska gränser. Med detta som bakgrund, nämner man beroende, kordinationsrubbningar och oåterkallelig fysisk försämring. Mer konkret visar man på högt blodtryck, trombos och ett flertal yttringar av hjärtsjukdomar, som konsekvenser av att missbruka EPO (dopningspreparat).

LOPS begränsar idrottarens ansvar och hans omgivning genom att utmärka fyra grupper som föremål: idrottsmän; idrottsklubbar och idrottslag; tränare, domare, övriga personer med idrottslicens, personal vid företag eller föreningar som organiserar idrottstävlingar med officiell karaktär; och till sist, läkare och övrig hälsovårdspersonal i idrottsklubbar och idrottslag. Man straffar de beteenden som skadar tävlingens hederlighet, genom att bestraffa erbjudandet av förbjudna substanser och metoder inom idrotten. Idrottarna har dessutom skyldigheten att kunna försäkra sig om att ingen förbjuden substans introduceras i deras kroppar, eftersom om förekomsten av substans skulle upptäckas vid en antidoping-kontroll, blir de skyldiga till ett mycket allvarligt brott som medför avstängning eller indragning av licensen i idrottsförbundet.

Fråga advokaten
Denna fråga är besvarad av advokater på IURA:s Advokatbyrå som kommer att besvara fler frågor i kommande nummer. Har du någon fråga kan du e-posta den till: ulrica@iura.es
Ulrica Jonsson, din skandinaviska representant, tlf: 618 418 336