I dag kan vi se på bussar i flera spanska städer reklam som uttrycker tvekan om Guds existens följt av en uppmaning att leva och njuta av livet. Men ”leva livet” – hur då? Frasen följs inte av någon uppmaning – ingen vägledning. Reklamtexten uttrycker en kryptisk uppmaning som kan tolkas som att var och en kan njuta av livet på sina egna villkor och individuella värderingar eller tolkningar. Tanken slår mig då jag ibland flyger mellan Spanien och Sverige att i länderna som passeras nedanför finns kanske tiotusentals kyrkor och vad som då faller sig naturligt är att fundera över den kristna religionens betydelse för den enskilda människan nu och under hundratals år bakåt i tiden – generation efter generation. Vilka livstolkningar inför mysteriet av vår egen existens har vår religion givet oss?

Rent praktiskt sett så har de kristna värderingarna utgjort en grund för stora delar av vårt sociala omhändertagarsystem, utbildning, sjukvård och rättssystem. Ett exempel är den kristna influensen på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – en lag som står ovanför det politiska nationella beslutssystemet.

Vi lärde oss att se på människan som ett subjekt – inför Gud har alla människor samma värde – och inte som ett objekt. Det talas om av religionskritikerna att kyrkan varit upphov till mycket ont – religionskrig, förföljelser av oliktänkande, inkvisition med mera. Men i sådana fall har kyrkan använts i ett politiskt syfte och då kallar man detta med en teknisk teologisk term för civilreligion, vilket innebär att kyrkan i första hand använts i ett politiskt maktsyfte och först i andra hand som en religions förespråkare. Politiken styr religionen och förvanskar budskapet. Det skall gärna medges att det under historiens lopp funnits kyrkliga företrädare som villigt accepterat en roll som politisk maktfaktor med pekuniära intressen som bakgrund. Då har man närmat sig en form av avguderi – man har gjort sig själv till Gud, vilket är förkastligt ur kristen lärosynpunkt.

Men vi kan också ställa ovan nämnda kyrkliga ”förbrytelser” mot sig själva och världen mot företeelser under hela 1900-talet. Inte någon gång under vår mänskliga historia har det genomförts en sådan människoutrotning av antireligiösa regeringar som den nationalsocialistiska och av flertalet kommunistiska stater (koncentrationsläger, Gulag, kulturrevolutionen i Kina, Pol Pots terror och människoutrotningen i Kambodja med mera). Vi har haft medvetna mord på försvarslösa civila människor genom systematiska bombanfall nyttjande modern teknik som atomkraft. Politiska religionskritiska system som sett på den enskilda människan som objekt – en sak – ett ting. Och alla dessa grymheter har skett med lanserandet av utopiska humanistiska uttryck som jämlikhet, frihet och broderskap för de människor som ansågs ”lämpliga” rasmässigt eller klasstillhörighetsmässigt.

Vi kan konstatera att de mänskliga svagheterna är många.

Vårt moderna samhälle har i viss mån förvanskat livet för ett stort antal människor. Religion, moral, etik ställs på undantag. Var och en i den ensamma massan strävar efter att sko sig själv och man fostras i att inte bry sig särskilt mycket om varandra. Visst finns det undantag men stressen och sökandet efter olika former av säkerhet sätter sina gränser för medmänskliga individuella aktiviteter.
I dag har vårt oförstånd skapat en ekonomisk kris i världen. I Andalusien har vi i dag en arbetslöshet omfattande 24 procent av den arbetsföra befolkningen.
Jag ser en avsaknad av etik i vårt ekonomiska handlande och det anses i debatten att frånvaron av mänskliga grundregler, som bland annat religionen tillhandahåller är orsaken till denna katastrofala utveckling. Här på Solkusten har vi sett många exempel på korruption, ett ekonomiskt frosseri, en likgiltighet inför olika miljökrav med mera. Girighetens resultat. I den kristna kyrkliga traditionen talas det om de sju dödssynderna och de sju högre dygderna som är följande:
Frosseri Måttlighet
Girighet Givmildhet
Vällust Kyskhet
Vrede Saktmod
Likgiltighet Beredvillighet
Avund Frikostighet
Högmod Ödmjukhet
Visst kan vi väl konstatera att begreppen om de sju dödssynderna respektive dygderna fortfarande har sin aktualitet!
Vi sidan av de mer materiellt inriktade tingen har religionen som uppgift att trösta och att stilla oro och rädsla. Religionen försöker förklara varför vi lever och ge oss en mening med tillvaron. Dess syfte är att ge oss tröst och vägledning när vi är i sorg. Ibland används metoder som konventionellt förknippas med religioner. Genom exempelvis bön, botgöring och ett sökande efter frälsning eller insikt kan vi få uppleva frid i vårt inre. I andra fall används metoder som påminner om de psykoterapeutiska som exempelvis bikt eller speciella meditationsformer. Religionens företrädare fungerar på detta sätt som själasörjare. Vi kan i den moderna tiden konstatera att människor som säger sig vara ateister eller agnostiker gärna söker sig till kyrkan eller religionen i samband med dödsfall och särskilt accepterar man kyrkans rit i samband med begravning och dop.
De andliga upplevelserna har vi väl var och en på olika sätt. Det kan handla om en stum förundran inför ett vackert natursceneri, det kan handla om tacksamhetskänslor i situationer i livet och inte minst kan det handla om vårt inre sökande. Den andliga upplevelsen har lagt grunden för de allra flesta av våra religioner och i deras kärna har det andliga innehållet bevarats.

Metoderna för det inre sökandet varierar i hög grad och de olika teknikerna innefattar bland annat meditation, bön och kontemplation. En samvetsfråga till en eventuell läsare av dessa rader: Har du någon gång bett en bön?

Visst är det väl så att de flesta av oss har en naturlig gudskunskap eller medvetenhet som gör sig märkbar i olika mänskliga situationer. Och visst är det väl så att vi innerst inne vill att det skall finnas en god skaparkraft – en Gud? Och visst är det väl så att religionen fyller en viktig funktion för oss alla i olika skeden i våra liv?

Olof Montelius, Fuengirola