Tack för din e-post om det spanska dubbelbeskattningsavtalet. Din huvudfråga är dock inte skatteavtalet i sig utan varför pensionärer som bosatt sig i Spanien över huvud taget ska betala skatt i Sverige. Jag begränsar därför mitt svar till huvudfrågan Det svenska systemet för beskattning av tjänstepensioner bygger i allt väsentligt på tanken att pension är uppskjuten lön. Denna tanke avspeglas i första hand i att en arbetsgivares avsättningar till en anställds tjänstepension, i likhet med lön, är avdragsgill under förutsättning att pensionslöftet uppfyller en rad krav som gör det ”tillräckligt säkert” att den faktiskt kommer att betalas ut. (Avsättningen skall avse ett faktiskt pensioneringssyfte.) Tanken att pensionen är uppskjuten lön fullbordas genom att mottagaren av förmånen (pensionslöftet) får beskattningen uppskjuten till dess att pensionen faktiskt betalas ut.
Innebörden av detta synsätt är i ekonomiska termer att staten har en fordran på skatt på den lön som skulle ha betalats ut om den inte bytts mot ett löfte om framtida pension. Uttryckt på ett annat sätt har staten en kredit att bevaka. Det är lätt att inse att den kredit som är knuten till det samlade pensionsavsättningarna/sparande för det svenska folket är ansenlig. Sverige har därför ett stort intresse att se till att skatten på den uppskjutna lönen faktiskt kommer in.
Det privata pensionssparandet är i första hand avsett att lämna utrymme för privatpersoner utan tjänstepension – eller med en otillräcklig tjänstepension – att själva organisera sitt pensionssparande. Systemet är således byggt på enahanda sätt med en avdragsrätt mot förvärvsinkomster och uppskjuten beskattning. Detta sparande ger således upphov till en motsvarande skattekredit och samma intresse för staten att bevaka skatten på den uppskjutna inkomsten.
Vad därefter beträffar de pensioner som betalas ut från socialförsäkringssystemen bygger de på i stora drag samma resonemang även om sparandet är obligatoriskt och sker inom statens regi. Avgifterna till systemen tas från löneutrymmet och arbetsgivaren får avdrag för den kostnaden. Till detta kommer emellertid att avgifternas nivå är beräknad med utgångspunkt från att den utfallande pensionen skall beskattas – dvs. staten skall erhålla en del av utbetalningen i retur som skatteintäkt. Man kan uttrycka det som att systemet innehåller ett mått av tvångssparande från statens sida. Även med avseende på dessa pensioner föreligger således ett intresse av att bevaka skattekrediten.
Sammanfattningsvis har Sverige ett väsentligt intresse av att beskattningen av pensioner inte blir beroende av att personen i fråga bor kvar i Sverige. Detta intresse har också uttryckts i Lag om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta enligt vilken lag pensioner som har källa i Sverige är skattepliktiga här. Sverige har också generellt i förhandlingar om skatteavtal hävdat rätten att beskatta samtliga nämnda typer av pensioner, något som t ex avspeglas i avtalet med Spanien. Att generellt ge upp beskattningen av den skattekredit som jag beskrivit ovan vore synnerligen olyckligt eftersom det skulle leda till att återbetalningen av den kredit som erhålls i samband med yrkesverksamhet i Sverige blir beroende av var pensionären är bosatt vid utbetalning av pensionen.
Vänligen
Pär Nuder
