Varje gång jag berättat om en ort här på kusten och dess historia har jag skrivit: De första som slog sig ner här var fenicierna, det har gällt Cadiz, Málaga, Almuñecar, Nerja, Salobreña, Fuengirola, ja vilken som helst av kustens städer. Jag har blivit nyfiken på detta folk, fenicierna och tagit reda på lite om dem. Här delar jag med mig om vad jag fått veta Av Britt-Marie Ekman
Foto: Lennart Ekman

På kustremsan Syrien-Libanon-Israel utvecklade sig framför allt från 1200-talet f Kr en serie självständiga städer som hade gemensam kultur. Med tiden blev denna samling känd som Fenicien, ett område med en dynamisk känsla för handel.
Området var ca 200 km långt och 20 till 60 km brett, höga berg och djupa dalar försvårade kommunikation. Från tidig tid var det befolkat på grund av de bördiga floddalarna, där man odlade vete vin, oliver, dadlar och fikon.

Monogamt patriarkaliskt samhälle
Cedrar och cypresser växte på bergen där man höll får och getter i bete. Byblos (nu Djebail) var en av dessa städer, vars äldsta delar daterar sig från 2700 f Kr. Sidon (nu Saida), Tyrus och Ugarit var andra. Städerna var som sagt självständiga och samarbetade endast vid fara.
De var ärftliga monarkier där kungen också var präst. Han var enväldig men tog råd av några funktionärer. Man levde i ett monogamt patriarkaliskt samhälle där kvinnorna hade en framträdande roll. Städerna var strategiskt svårtillgängliga och de var försedda med murar. De stora fienderna var riket Hatti i norr och Egypten i söder.
Man skrev sitt semitiska språk på papyrus, marmor eller keramik. Papyrustexterna är förstörda av fukt, men från de andra underlagen har man lyckats konstruera en ganska klar bild av civilisationen.

Sjöfarare och handelsmän
Den feniciska expansionen och rikedomen kom från handel. Man handlade till lands och till sjöss. Ceder och cypressvirke var ypperligt till fartygsbygge. Man förbättrade båtarna genom att införa spant och köl.
De stora fartygen kunde vara 30 meter långa, 7 meter breda och de kunde ta en last på 100 ton. Resorna är omtalade i Bibeln och historikern Herodotos beskriver en treårig resa runt Afrika.
Kung Salomo och hans vän kung Hiram I av Tyrus uppmuntrade en färd till landet Ofir, (troligen Somalia) Yemen och Indien. Regelbundna resor företogs till Tartessos, kungariket i södra Spanien och öarna i Medelhavet. Man höll kursen på natten med hjälp av polstjärnan som kom att kallas ”den feniciska stjärnan” och man behövde inte lägga till för natten som andra sjöfarare. Deras kunskap gav försprång före andra nationer.

Varor
Fenicierna var i stort sett speditörer, de hämtade varor i ett land och sålde dem vidare till ett annat land. Från Mesopotamien, nuvarande Irak, förde man ull, lin och vete, från Egypten, säd, balsam, honung.
Hästar, mulor och koppar köptes från Anatolien (Turkiet), säd, vinstockar, oliver från Grekland, koppar från Cypern, silver, bly och tenn från Spanien, slavar, guld silver och exotiska djur från Afrika, och när man vågade sig längre bort, tenn från England som de kallade tennöarna. Även bärnsten från Balticum var en handelsvara.
Det förekom också export av feniciska varor: vapen, snidade föremål, utsmyckningar i keramik, sten, elfenben och framför allt genomskinligt glas som blev en åtrådd vara. Egypter och mesopotamier kunde göra glas, dock genomskinligt.
Ur snäckan Murex brandaris utvann man purpurfärg som var ljusäkta och sällsynt. Färgen var förbehållen samhällets högst uppsatta. I kyrkan är det t ex bara påven och kardinalerna som får ha purpurbrämade mantlar.

Alfabetet
Det feniciska alfabetet kan dateras till cirka 1000 f Kr. Det var till en början ett slags bildskrift som så småningom utvecklades till en ljudskrift. Tecknen ristades först in på sten och fick därför ganska raka former precis som våra runor. När man senare skrev på lera eller papyrus, kunde formerna bli lite rundade.
Man skrev från vänster till höger men ibland kunde raderna växla vänster-höger, höger-vänster som när man plöjer. Man saknade tecken för vokaler. Malaka (Malaga) skrevs M L K A. Grekerna övertog feniciernas alfabete och tillfogade vokaler.
Via grekerna kom tecknen till Rom och därifrån har vi övertagit det. Om man vänder vårt A på sidan med spetsen snett ner till vänster får vi tecknet Alef som betydde oxe eller ko hos fenicierna.
Staden Byblos hade stor export av papyrus från Egypten. Namnet kommer från grekiskans biblios, bok. Sagan om Europa och tjuren handlar om den feniciska prinsessan Europa som bortförts till Kreta av guden Zeus, förvandlad till tjur. Europas bror Kadnos letar efter sin syster och för med sig alfabetet till Grekland.

Kolonier
Befolkningen i de feniciska städerna växte stadigt och det blev trångt. Det dyrbara cederträet såldes och man skövlade skogen. Grannfolken hettiterna i norr och egyptierna i söder ställde till oro. Det blev en utväg att slå sig ner på de handelsstationer man upprättat.
Så kom Gadir (Cadiz) till och blev en viktig och strategiskt belägen stad. På Afrikas nordkust där nuvarande Tunisien ligger grundade fenicierna staden Karthago, 814 f Kr, som blev centrum i handelsimperiet.
Tillsammans med feniciska grannhamnar bildades staten Karthago som startade handelskrig mot grekerna och som senare tävlade med romarna om herraväldet kring Medelhavet.
Romarna kallade fenicierna puner och gamla romerska författare har beskrivit de puniska krigen mellan 264 och 146 f Kr. Hannibal var en av dessa krigande puner. Många nuvarande kuststäder kring Medelhavet har sitt ursprung i en fenicisk handelsstation.

Gudar
Var stad hade sitt tempel där gudarna fanns, en maskulin gud, skyddare av staden, hans hustru som garanterade fruktbarhet och deras son som var symbol för naturen. Man offrade och tillbad dessa gudar speciellt inför ett större företag ingick man ett slags förbund med guden. Det fanns också vissa heliga platser i naturen, där man hade offer och tillbedjan.
Baal var en viktig gud vars namn betydde Herre. Han fanns i tre skepnader, himlens, ovädrens och fiskets gud. Hans kultdjur var tjuren. I Bibeln använde man hans namn för avgudar.
Melkart, solguden, skyddade handeln och han var staden Tyrus speciella gud. Grekerna kallade honom Herkules och han dyrkades i Gadir och Karthago.
Astarte var fruktbarhets-, kärleks- och krigsgudinna. Hon var hustru till Baal och avbildades naken med blommor och ormar. Hon hade också med stjärnorna att göra. I Bibeln berättas att kung Salomo och några judiska kungar dyrkade henne.
Adonis var gud för växtligheten och också symbol för höst och vår, död och uppvaknande. Adonis dyrkades i hela Fenicien.
Kanske dina spanska grannar har rötter i Fenicien.
Källor: Sergi Vich Saez, historiker. Atrikel i magasinet Historia y Vida
Internetartiklar, Uppslagsböcker.