Om Torremolinos stad kunde tala, så skulle den ha en hel del att berätta. Till det som från början ”bestod av en gata, en kyrka och fyra vita hus” har turister kommit och gått. För femtio år sedan kom de första svenska charterturisterna till Torremolinos efter en nio timmars lång flygresa Av Ola Josefsson

Vi börjar i den äldsta delen av Torremolinos, det som kallas Carihuela. Faktum är att Torremolinos, som vi mest känner som ett av Spaniens första turistmål, har lyckats bevara de äldsta stadsdelarna ganska väl.
Utmed den smala mysiga strandpromenaden i Carihuela ligger trevåningshusen på rad. Jämför det med paseon i Marbella, Fuengirola eller Benalmádena där husen är betydligt högre och fulare. Nej, Carihuela har bevarat charmen.

Mysig pärla
Per-Egon Göransson, 80 år, firar i år 50-årsjubileum i sitt älskade Carihuela. Sedan många år tillbaka bor han på Calle Carmen, gatan som löper parallellt med strandpromenaden. De flesta orter utmed Solkusten har genomgått stora förändringar, men Carihuela är fortfarande Carihuela.
Det verkar som att många har glömt bort den lilla mysiga pärlan på ett i annars ganska intensivt västra Costa del Sol. När den nya motorvägen mellan Málaga och Fuengirola öppnade lagom till Spanienåret 1992 hamnade Carihuela i skuggan. All genomfartstrafik västerut passerade tidigare det lilla fiskesamhället som ligger på gränsen mellan Torremolinos och Benalmádena Costa.

Via Gibraltar
-Vi startade redan förra seklet, säger en leende Don Pedro och får det att låta riktigt gammalt.
Vi sitter på hans kontor intill en grönskande prunkande patio. Don Pedro har blivit omskriven åtskilliga gånger i svenska medier och tillhör det verkliga svenska veterangänget på Costa del Sol.
Den gamla postiljonen från Högesta utanför skånska Tomelilla kom till Solkusten första gången 1954. Han kom med en grupp svenskar som hade åkt reguljärflyg till den brittiska enklaven Gibraltar. Gruppen skumpade runt i en buss i södra Spanien.

En telefon i byn
Några år senare tog den första svenska direktchartrade DC 3:an mark på Málaga flygplats med Per-Egon Göransson som reseledare. En flygresa som från Norden tog över nio timmar.
Ressällskapet tog in på Torremolinos enda hotell. Att vara reseledare i Torremolinos på den här tiden krävde sin man. Kommunikation är ju en av hörnstenarna i yrket, och när man betänker att Torremolinos på den här tiden endast hade en telefon så undrar man hur saker och ting kunde fungera.
Det gällde att improvisera och hålla sig god med växeltelefonisten. Den visan klarade Per-Egon Göransson.

Dåligt lokalsinne
Resenärerna uppskattade Don Pedros spännande utflykter som hela tiden skiljde sig åt. Mest berodde detta på, enligt honom själv, hans dåliga lokalsinne som gjorde att hans gäster fick se sådant som inga tidigare hade sett…
Don Pedro är en skön berättare. Mannen med det unga sinnet sätter ord på händelser som ingen annan.
-Vi har fått ett nytt museum i Torremolinos, säger Don Pedro. Jag tror det är vårt enda museum.
Det är Don Pedros nära vän, spanjoren Jose Luis Mateos, som i april öppnade sitt museum med bilder över det gamla Torremolinos och Costa del Sol. Men museet innehåller mer än så. Jose Luis pappa var journalist som dessutom sparade på gamla kameror, grammofoner och annan filmutrustning.

”…fyra vita hus”
-Torremolinos bestod av en gata, en kyrka och fyra vita hus, berättar Jose Luis över en lunch på restaurang El Refugio i våra dagars Torremolinos med cirka 30.000 invånare.
Jose Luis pappa stod bakom filmtidningen ”Filmoteca” vilket har inneburit att Jose Luis har haft en otrolig skatt liggande hemma bestående av fotografier och filmsnuttar. Mycket av detta finns numera till beskådande på Museo del Cine på Plaza Andalucia i Torremolinos. Det lilla museet har öppet tisdagar till söndagar mellan klockan 10 till 14 och inträdet kostar endast tre euro.
Jose Luis har ärvt mängder av bilder från sin far. Under 20 år har han på sin fritid arbetat med att sortera bilder och film, sammanlagt handlar det om 200 timmars film som finns nedklippt och redigerad på en DVD som finns att köpa.

Kulturkrockar
-Torremolinos var det som man först kopplade ihop med Costa del Sol. Och gissa om det uppstod kulturkrockar, säger Jose Luis och nämner spanjorens första möte med den nordiska kvinnan.
-Turismen påverkade underhållningen på orten. Jag minns Los Violines på 1970-talet, det var ett antal kvinnor som uppträdde i Torremolinos, de dansade och visade bara ben, det var en stor nyhet och det mest skandalösa på hela kusten.
Don Pedro nickar instämmande och vi konstaterar att det är en hel del som har förändrats i Torremolinos och på Costa del Sol.

Vad vill du lyfta fram i våra dagars Torremolinos?
-Carihuela är mysigt och vackert. Det ger en skön känsla att vandra runt i de gamla kvarteren.
-Ströget San Miguel går inte att komma ifrån, det är en speciell stämning med alla turister som strosar upp och ned. De kommer på morgonen och följer San Miguel ned till havet och proceduren görs om framåt eftermiddagen, men på motsatt håll.
-Pinjeskogen i de norra delarna är ett kul utflyktsmål på söndagarna då hela byn håller picknick. Det måste vara kustens största och främsta picknickställe med spanjorer i massor, i varje fall under vinterhalvåret. Här finns också en botanisk trädgård.
Till dem som sliter sitt hår över de skenande bostadspriserna och markpriserna på kusten kan vi bara tillägga att kvadratmeterpriset på mark 1956 kostade en pesetas. Inte underligt att Don Pedro var med om att köpa upp 60.000 kvadratmeter…