England expects every man to do his duty. England förväntar sig att var man gör sin plikt. Det var Nelsons signal då striden skulle börja. Av Britt-Marie Ekman

Napoleon Bonaparte, officer i franska armén ledde Frankrike till den ena segern efter den andra från 1792. Motståndare var flertalet europeiska stater som ingick koalitioner mot Frankrike. De besegrades och Napoleons makt ökade då han blev kejsare 1804. Han ville återställa Frankrikes gamla kolonialvälde och då måste ärkefienden England besegras.

Napoleons order
I augusti 1805 skrev Napoleon till sina amiraler: ”Kom till Kanalen, tag med vår förenade flotta och England är vårt.” 2000 skepp och 90.000 man var samlade längs Frankrikes kust.
Men den engelska blockaden av spanska och franska hamnar hindrade den franska flottan att segla norrut. I ren desperation gav då Napoleon order om att hans flotta som låg i Cádiz skulle segla ut för att möta den engelska, som låg och väntade 80 km österut utanför Spanien vid Kap Trafalgar. Amiral Horatio Nelson hade befäl över den engelska flottan.

Som 13-åring till sjöss
Horatio Nelson, född 1758, gick till sjöss redan som 13-åring. Vid 20 års ålder blev han kapten. Han deltog i många sjöstrider, en kostade honom synen på höger öga, en annan halva högerarmen.
Som amiral kämpade han bl a mot franska flottan i Egypten, var en tid i Neapel, där han mötte sin älskade Emma Hamilton, och deltog segrande i slaget om Köpenhamn och belönades med titeln Lord. Så fick han ordern om att patrullera Medelhavet på flaggskeppet Victory.
Den 20 oktober 1805 siktades franska flottan och från Victory signalerades: ”De franska och spanska är ute till sist. De har fler skepp och kanoner än vi har. Vi står på tröskeln till den största sjöstriden i världen”.

Slaget vid Trafalgar
21 oktober möttes de båda flottorna. Befälhavare för den engelska var amiral Nelson, för den fransk-spanska amiral Villeneuve. Denne hade en flotta på 33 skepp med 2.640 kanoner men med en sjuk besättning ombord.
Nelson hade något färre skepp och 19 000 man. Innan striden hade Nelson skrivit sitt testamente till förmån för Emma Hamilton och deras gemensamma dotter.
Så signalerades från Victory: ”England expects every man to do his duty”.
Nelson hade en ny anfallsstrategi: I stället för att låta fartygen segla i två parallella linjer och attackera varsitt fiendeskepp, lät han en grupp angripa delar av spansk-franska flottan och den andra gruppen angripa i rät vinkel, bryta igenom och avskära reträtten. Den strategin kallades sedan ”the Nelson Touch” och ändrade taktiken i sjökrig.
Kanoner avfyrades från båda sidor, master och segel slets sönder, besättningsmän dödades och sårades, skrik av fasa, rop och order hördes bland kanonaderna, som åstadkom en så häftig krutrök att det kunde vara svårt att urskilja skeppen.

”Skräckslagen”
Löjtnant Paul Harris Nicholas på det engelska fartyget Bellisle skrev senare: ”Jag såg skräckslagen på de blodiga liken omkring mig och i öronen ringde skriken från de sårade och stönen från de döende.”
Lord Nelson som ledde striden från sitt skepp Victory hade bytt om till paraduniform med epåletter och galoner. Han seglade på för att hitta det franska amiralskeppet Bucentaure.
Tillsammans med sju andra fartyg öppnade de eld mot Victory som i sin tur förstörde ett franskt fartyg och dödade 50 besättningsmän. I den vevan hakade Victory och ett annat engelskt fartyg i varandra och drev iväg i dimman.
I ett ögonblick då röken skingrats siktades Nelson av en muskötskytt som lade av en salva mot honom. Nelson föll ihop och bars ner under däck. Skottet var dödligt och hans liv rann sakta ut.
Men han levde fortfarande då kapten Hardy kom ner och informerade att 14 fiendeskepp hade gett upp.
”Bra, jag hade hopparts på 20”, mumlade Nelson och innan han gav upp andan sa han: ”Jag har gjort min plikt. Jag tackar Gud”.

I en tunna sprit
De brittiska förlusterna var stora. 449 personer dödades och 1.241 sårades, men av alla skeppen i den engelska flottan var inget sänkt eller erövrat av fienden. De skingrade resterna av fransk-spanska flottan gav sig iväg. Engelsmännen var herrar på havet. Nelsons kropp lades i en stor tunna som fylldes med sprit, inte rom, för att kroppen skulle bevaras.
Vid hemkomsten flyttades den till en kista gjord av delar från vrakskeppet Orient. Den kistan las sedan i en förseglad blykista och till slut denna i en sarkofag som nu finns i kryptan i St Paul´s katedralen i London.
En staty av Nelson restes långt senare på Trafalgar Square. Statyn står på en mycket hög pelare och det sägs att där uppifrån kan man se havet som blev Nelsons liv och död. På Madame Tussaud´s vaxkabinett i London kan besökarna se den döende Nelson och höra kanonaderna som fortsätter att dåna.

Författning
För Spaniens del blev resultatet av britternas seger att man blev av med Napoleons storebror Josef, kallad ”Pepe butelj”, som kung, och Ferdinand VII återinsattes.
Under kriget hade liberala spanjorer flytt till Càdiz där de 1812 skrev Spaniens första demokratiska författning:
Kungen skulle vara ansvarig inför ett valt parlament. I en park i Cádiz står ett monument som minne av denna författning.